Aftonbladet – 16 mars 1864, sida 2

Hr MAA RV TE SAR AN 0 AMRA DD OLLI. En bumbnug-broschyr. I. Vi hafva i en föregående artikel granskat första afdelningen af broschyren Ett ord under stormen? och visat, huru det förhåller sig med författarens förebärande, att striden icke gäller någonting annat än Novemberförfattningen och att denna författning dels innebure upphäfvande af Slesvigs provinciella sjelfständighet, dels vore af en i högsta grad illiberal beskaffenhet. 2. I andra afdelningen uppställer författaren hufvudsakligen frågorna: ?Är Slesvig skandinaviskt ?? ?Hotas Danmarks integritet?? och besvarar naturligtvis dessa frågor med nej. Hufvudsumman af författarens visdom i afseende på Slesvigs ställning ligger i följande yttrande: Hvad särskildt angår Slesvig, så är detta visserligen allt sedan 1721 att betrakta som ett land, hvars besittning är garanteradt Danmark, likväl i ingen mån kraftigare än Pomern i Westfaliska freden garanterades Sverge. Men denna garanti har egentligen icke varit en följd af eröfringens rätt, såsom t. ex. när Skåne, Halland och Blekinge underkastades Sverges spira, utan af diplomatiska underhandlingar och konventioner , vilka likväl ingalunda gått ut derpå; att Slesvig, såsom t. ex. de at Sverge conqueterade provinserna, skulle inkorporeras såsom en provins under Danmark, utan ungefär som Finland ir förenadt med Ryssland. Att jemnföra Pommerns fordna ställning till Sverge med Slesvigs till Danmark, stöter i sanning på det vidunderliga. Pommern var ett för Sverge fullkomligt främmande land, derifrån skildt genom hafvet och hade för oss endast en betydelse såsom egen Jlandningsplats på andra sidan Östersjön, sä länge Sverge efter trettioåriga kriget hade intressen att bevaka och upprätthålla i Tyskland. Slesvig eller Syd-Jutland är deremot ett urgammalt danskt land, med ursprungligen oblandad dansk nationalitet, och så nära sammanhängande med de öfriga delarne af Danmarks rike, att detta rikes existens och möjlighet att försvara sig beror derpå, att icke denna landsdel går förlorad. Trots alla med list och våld gjorda ansträngningar från det gottorpska nusets sida att förtyska Slesvigs inbyggare, och trots alla försummelser från de danska regenters sida, som icke haft något sinne för danskheten, är den öfvervägande delen af Slesvigs befolkning ännu rent dansk, och man kan säga att ända ned till Slien och Dannevirke har danskheten ännu djupare rötter än tyskheten. Till och med de tyska tidningar, som icke äro alldeles förblindade, såsom till ex. Kölnische Zeitung, medgifva ju nu öppet, att omkring två tredjedelar af Slesvigs område bebos af dansktalande och att Danmark har i sina händer den lagliga åtkomsträtten till:hela denna landsdel. Sedan en del af Slesvig under svåra tider, då de gottorpska hertigarne alltid togo parti mot sin länsherre, hade kommit i dessa hertigars besittning, blef densamma till Danmark återeröfrad, icke genom diplomatiska underhandlingar?, utan genom ett elfoaårigt blodigt krig. et skulle vara högst intressant att erfara, hvar författaren kunnat få den falska föreställningen, att Slesvigs ställning efter denna återeröfring var densamma som Finlands till Ryssland efter 1809. Sedan, konung Fredrik IV hade återeröfrat den hertigliga eller gottorpska andelen af Slesvig, jog hun densamma i formlig besittning genom patentet af den 13 Mars 1713. Då der: sfter Sverge genom traktaterna af den 3 och 14 Juni: 1720 i Stockholm och den 3 Juli . å i Fredriksborg hade lofvat att aldrig vara hertigen af Holstein-Gottorp behjelpigt alt återvinna den till kronan Danmark Uerindragna hertigliga andelen af Slesvig emnade de fredsmäklande makterna, Engand och Frankrike, konungen och kronan Janmark de högtidligaste garantier för en veständig lugn besittning af hela Slesvig ). ) Den franska garantiakten är af den 3 Juni, den engelska af den 26 Juli 1720. I den engelska heter det bland annat: le roi de la Srande-Bretagne promet et soblige pour Lui, Ses Heritiers et Successeurs de vouloir garantir å S. M Ile Roi de Danemark et Norvåge, Ses Heritiers et Successeurs, la possession pai