Aftonbladet – 16 mars 1864, sida 2

en rask melodi, bestämde honom att genast vända sigt i motsatt riktning mot den från hvilken den nykomne närmade sig. Han hade emellertid icke gått tio steg förr än en röst bakom honom sade: Kan ni säga mig om er matmor är hemma?? Vincenzo vände sig om och sade att signora Candia var hemma. I sådant fall4, sade främlingen, en högväxt ung qvinna med befallande yttre, helt och hållet klädd i svart, ?torde ni vara god och anmäla markisinnan del Palmetto.? Vincenzo visade gästen in i ett förmak på nedra botten och gick derpå upp till sin hustrus rum. Dörren stod på glänt; han knackade på, och då det svarades inifrån, sade han: Markisinnan del Palmetto har kommit för att göra dig ett besök; hon är der nere förmaket.? ?Säg henne att jag kommer på ögonblicset?, sade Rosa. Vincenzo framförde helsningen smög sig lerpå helt sakta bort och vand rade så ängt om hans ben orkade bära honom. Denna betydliga händelse hade alldeles öfvervälligat honom; i hans nuvarande tillstånd af juklig skygghet och nervös svaghet besväade honom ingenting så mycket som förindring. Blotta tanken på att hehöfva möta ya ansigten, göra och mottaga besök, samt å de tusende förvecklingar som umgänget nellan de båda familjerna icke kunde undgå tt medföra för en hvars ställning i hemnet var så förnedrad som hans — blotta . anken på allt detta och mycket annat föratte honom i en själsskakning, sådan som i n frisk och stark menniska har svårt alt li tta. Han lugnade sig så godt han kunde? well hoppet — utan tvifvel ett mycket svagt!