Aftonbladet – 14 mars 1864, sida 3

Li TILVvVE AV ACHUI ICISHUWCI då UCI 6 HIOLUU TT Februari, svarade hans exe. attså icke vore fullkomligt förhållandet, och han syntes äfven tveksam om klokheten af patentets karakter af proprio motu, likasom äfven huruvida det skulle tillfredsställa Tyskland, att icke tala om danska parlamentet. Jag har (Undert.) G. S. S. Jerningham. 4, Grefve Manderström till grefve Wachtmeister, daterad Stockholm den 19 Juli 1863. De politiska frågor af högre ordning, som. under de sednare veckorna lifligt sysselsatt de europeiska kabinetterna och som ådragit sig all deras omtanke, hafva kunnat lata relativt obemärkt tilldraga sig händelser, om, under en mindre upprörd tidpunkt, icke skulle undgått att vä ka allmän upp märksamhet. Ibland dessas antal är en tilldragelse, hvilken vi anse det vara vår pligt att underställa hennes storbritanniska maj:ts regerings allvarligaste ompröfning. Jag menar, såsom det lätt förmodas, det nya skede hvaruti den danska frågan ingått genom de beslut, som tyska förbundet sednast fattat och till följd af hvilka danska regeringen inom kort lärer få emottaga, om icke meddelandet redau egt rum, en ippmaning att återtags patentet af den 30 tlidne Mars, inom en tid al sex veckor, vid äfventyr af en förbunds-exekution i Holstein. Vi känna icke ännu det svar, som danska regeringen kommer att gifva; men det beslut, som den kommer att fatta, synes Oss icke kunna vara föremål för något tvifvel. Sakerna hafva kommit till en punkt, der främmande inblandning i Danmarks inre angelägenheter blifver verkligen olidfig, och der de mest ytterliga åtgärder synas regeringen att föredraga framför ett tvång, som intet rättfärdigar och som danska folket aldrig skulle underkasta sig. Vi kunna således förmoda, att danska regeringen kommer att svars, att den, genom patentet al den 30 Mars, beviljat hertigdömet Holstein alla de af tyska förbundet till hertigdömets förmån fordrade rättigheter, och att den således uppfyllt alla sina federala skyldigheatt, då genom detta patent de ömsesidiga förhållandena emellan monarkiens olika delar blifvit ordnade på sätt att de andra provinsernas lagstiftning och skatter blefvo oberoende af hvad som kunde beslutas af Holstein och Lauenburg. så skall danska regeringen alltid vara beredd att verkställa alla de beslut, som kunna fattas i Frankfurt rörande dessa båda hertigdömens inre styrelse; men att, då I genom denna förklaring som till följd af de genom patentet af den 30 Mars Holstein tillförsäkrade friheter, icke allenast allt verkligt skäl, men till och med hvarje Iförevändning för en förbunds-exekution voro urvägenröjda, danska regeringen icke kunde anse en dylik åtgärd annorlunda än såsom egande sitt föremål helt och hållet utom förbundets kompetens, och följaktligen såsom ett fiendtligt angrepp, hvilket det vore Danmarks rätt att motsätta sig med alla till dess rådighet stående medel. Om sådant blefve danska regeringens svar, och, såsom jag har sagt, det synes mig temligen troligt, skulle man icke kunna neka, att det vore grundadt på fakta. Tyska iörbundets fordran att erhålla en gemensam konstitution för hela monarkien är ohållbar, emedan det är förbundet sjelf och holsteinska ständerna, som gjort denna åtgärd omöjlig. Beträffande hertigdömet Slesvig, är det bekant, att danska regeringen, efter det administrativa fränskiljandet af Holstein, är beredvillig att utvidga denna provins fribeter och att den aldrig vidtagit något steg att inlörlifva densamma i konungariket; och detta är i alla fall en fråga i afseende å hvilken, — ehvad fordringar Preussen och Österrike än må kunna anse sig berättigade att grunda på 1851 och 1852 ärens underhandlingar — tyska förbundet är helt och hållet obehörigt. Dess illa dolda önskan att inblanda sig i denna fråga utgör emellertid faran i den nuvarande ställningen, som vi icke kunna anse annat än som ganska kritisk och närmande sig en kris, som icke skulle kunna undgå att störa Nordens och efter all förmodan hela Europas fred. Sedan länge har K. M:ts regering afhållit sig ifrån att återkomma till denna fråga, men den anser sig icke längre kunna bevara denna tystnad, och den anser det för en pligt att bedja kabinedten i London och Paris taga den nuvarande ställningen i öfvervägande. K. M:ts regering har svårighet att tro det ingå i dessa kabinetters alsigter, synnerligen under polska underhandlingarnes nuvarunde tillstånd, att ett krig utbryter i Norden redan under loppet al detta år, och likväl skulle denna eventualitet kunna inträffa, inom få veckor, derest icke Danmark funne, uti ett stöd från dessa kabinett, ett skydd mot Tysklands aggre siva åtgärder. Vi tillåta icke att före slå medlen att förekomma eller mildra deras verkan, men vi tro oss ega rätt ohet att yttra oss i denna fråga. Vi grunda den, i främsta rummet, på de känslor af uppriktig vänskap som förbinda oss med de båda regeringar till hvilka vi vända oss, och dessutom på de allvarsamma följder som för oss sjelfva skulle uppstå af en strid, för hvilken vi af omstäudigheternas makt lätt skulle kunne förmås att icke förblifva främmande ; emedan våra dyrbaraste intressen svårligen skulle kunna tillåta oss att med lugn se en af våra grannar krossas, under förevändningar som framdeles skulle kunna sätta vårt eget oberoende i fara. Jog beder eder, br grefve, att uppläsa denna depesch för lord Russell; och, om denna Minister uttrycker den önskan, är ni bemyndigad att lemna honom afskrift af depeschen. Jag har etc. (Undert.) Manderström. 5. Depesch från kongl. storbrilanniske ministern i Stockholm, Jerningham, till lord Russell, daterad Stockholm den 24 Juli 1863. (Utdrag.) Konungen och prins August afreste från l 2 fa ar AA