Aftonbladet – 14 mars 1864, sida 2

Med anledning af de anmärkningar, som uti en uppsats i vårt blad angående åtärderna för styrelseverkens organisation förekommit med afseende på dröjsmålet med utfärdande af förnyad instruktion för Generallandtmäterikontoret, förekommer i en tidningsöfversigt i lördagens Posttidning några upplysningar som vi här meddela, förbehållande oss att till saken återkomma i nästföljande artikel rörande samma ämne. Posttidningen yltrar: I förra tisdagens Aftonblad förekommer en uppats angående atgärderna för styrelseverkens orisation, deruti en hög grad af försumlighet gges chefen för civildepartementet till last, i afseende å det obehöriga dröjsmål som förmenats hafva egt rum med utfärdande af förnyad instruktion för generallandtmäterikontoret. Vi hafva inom nämnde departement sökt och erhållit upplysning om de förhållanden, som dermed ega sammanhang. De komiterade, so afgåfvo underdånigt betänkande angående förändrad organisation af rikets styrelseoch förvaltningsverk, föreslogo icke, åsom man af förenämnde uppsats skulle tro, några förändringar af den betrdenhet i nu gällande instruktion för general-landtmäterikontoret, att någon förnyad sådan kunde ifrågakomma. De uttalade endast den åäsigt, att en, redan den 8 Maj 1855 tills vidare anbefalld. jemkning i göromålens fördelning emellan landtmiäterisckreteraren och öfveringeniören borde blifva bes ende, — hvilket under tiden varit och ännu är förhållandet, — samt hemställde tillika om meddelande af föreskrift för desse tjenstemän att vid kollektift sammanträde inför chefen föredraga sina tjenstetirenden och af förklarande, att de under chefens frånvaro, eller laga förfall, skulle förvalta embetet, i stället att K. M:t nu, uppå skeende anmiilan, fc Väl föreslogo de tillika, att generallandtmiiterikontorets hef skulle tilldelas benämning af generaldivektör; men denna ifrågasatta förändring kunde vil än mindre än de förenämnde i och sig utgöra giltig grund för utfärdandet af ny instruktion. Deremot har det sin riktighet att flera och mera omfattande förändringar it redan före omförmilde komiterades sammanträde föreslagna af öfverdirektören för landtmiteriet. Ofver dessa infordrades utlåtanden från sakkunnige min, hvarefter i början af år 1862 ärendet bereddes inom civildepartementet och förslag uppgjordes till förnyad instruktion för generailandtmäterikontoret, provinslandtmäterikontoren samt landtmitarne i riket. Under hand blef detta förslag meddeladt öfverdirektören för att deröfve g yttra. Han afgaf då, med ledning af de förändrade stadganden som i förslaget upptagits, men med olika uppställning och med tillägg af en del detaljbestämmelser, i medlet af April 1862, eit annat förslag till instruktion, h utliga granskning dock ej medhanns före riksdagens början samma år. Då väcktes åter af enskild riksdagsman motion om en genomgripande förändring i den delen af landtmäterikårens organisation. som afser landtmäteriet i orterna. Vid sådant förhållande kunde väl frågan om instruktionen icke lämpligen hos K. M:t förekomma till afgörande, förrän sig visat hvad rikets ständer ville i följd af denna motion besluta. De sammansatta utkott, som behandlade motionen, a o sitt slutliga utlåtande den 10 November 1853 och den 2 December samma år inkom rikets ständers skrifvelse i de ämnen, hvilka i nämnde utlåtande funnos upptagne. Deraf visade sig dock att förslaget om förberörde omorganisation icke vunnit rikets ständers bifall. I åtskilliga andra delar af landtmäteriförfattningarne hade rikets ständer dock inkommit med underdåniga framstillningar, hvilka till öfverdirektörens utlåtande blefvo remitterade. I det svar, som den 23 niästlidne Januari från öfverdirektören till civildepartementet inkom, har han, jemte annat, äfven föreslagit förändringar i den af honom förut utarbetade landtmäteriinstruktionen, i icke mindre än tjugufem särskilda punkter. Från det denna handling inkom voro omkring sex veckor gångna när den ifrågavarande uppsatsen intogs i Aftonbladet. Vid jemförelse mellan här ofvan angifna data och förhållanden, med de i uppsatsen gjorda tillvitelser, torde det vara lätt för en hvar att bedöma i hvad mån samma tillvitelser kunna finnas befogade.