Aftonbladet – 12 mars 1864, sida 3

ei lynne, och man konuuer ofrivilligt att ut jJa, fransmannen är född till sol ir I man endast kommer ett stycke in p: preussiska omradet och ser, huruledes e bataljon soldater kan marschera genom ga torna utan att en enda gevärspipa komme ei 10 grad utöfver den reglementerade vinkeln huru sjelfva träden längs efter vägarne st: I uppställda i leder, huru allt, som är civilt a I skälfver och bäfvar för allt som är unifor e I meradt. och huru alla det stora kulturlan dets blommor och frukter äro uppbundnt 1 vid korporalskäppar. utropur man ovilkorli nlgen: böd och pina. hvad Preussen ändi lär för en militärisk sta I När man endust kommer öfver på andra sidan Sundet och ser skorpskyttekårern: kompanivis skjuta upp ur jorden, frivillig och för eget nöje. när man lägger märke till den exemplariska diciplin och subordination, som genomgår hela svenska sam. I hällsordningen och den allmänna svagheten för uniformsväsendet, som utmärker våra I kära fosterbröder och som vi hoppas så snart som möjligt blifvande stridskamrater, ligger det också ganska nära att tillerkänn I svensken stora anlag för krigaryrket. Men — när man i Köpenhomn ser, huru I svårt det faller sig att bringa ett kompani I borgerligt infanteri i jemförelsevis komplett Iskick ut på exereisheden, när man på landet ser en skara förgätmigej in spe, med klumpiga steg, krokiga ryggar, medfödd oppositionstalang och inrotad atvoghet mot all jembetsmyndighet elinka åstad till regementet. ja. när man här, hvarest krigsartiklarne gälla i hela sin drakoniska stränghet, ser den gemytligu ställning — bredbent med händerna i fickorna och ett obeskrifligt menniskovänligt grin öfver hela ansigtet — som en uppassare stundom intar, då han samtalar med sin kära ofticer och den godi modighet, hvarmed denne öfyerser. med den totala bristen på militärisk etikett, skulle iman väl knappast kunna förmå sig att tro det danska folket om utt vara ett element, af hvilket kunde åstadkommas dugliga solj dater. Och likvö derom, att det i honom finucs ett ypperligt lämne till soldat och att han till och med i sin nuvarande landtvärns-skepnad är en förI träfflig fosterlandsförsvarare. I OSVi ha för ögonblicket ingen regulier arme, men vi ha ett präktigt Landtvärn? — 2 d i i I äro alla, som känna Jens, ense (utbrast nyligen en officer af den gamla skoHan. Han sade detta med en viss bitterhet och omdömet skulle ögonskenligen efter I hans mening innehålla en fördömelse öfver hela vär nuvarande militärförfattning, men tager man det efter bokstafven. så kan det I väl icke hållas ett större loftal öfver en h ri ty allt hvad en här är annat än ett värn Jör landet — antingen den nu är en parad(apparat, ett undertrycknin dskap eller ett.) disciplineradt röfvarband det är alltsammans art ondo. Till och med om mun tauger orden i vanlig betydelse så innehålla de rett fullkomligt erkännande al älla den danske landssoldatens goda egenskaper. Man ser vid första ögonkastet att våra krigsmän icke äro soldater till profession, såsom en del af de österrikiska trupper, mot hvilka de kämpat; de ha hvarken de-: rus militäriska hållning, deras färdighet i vapenöfning eller deras di iplin: de kunna icke som dessa uppträda med samma kallhblodighet och ordning. som om det vore på en exercisplats de manövrerade, och ännu mindre skulle de i likhet med dem kunna drifvas ut i en strid på lif och död utanj: att veta för hvad och mot hvem de kämpa-: de. Vär soldat vet, att han egentligen är!; något annat än soldat och att det endast; är till följd af nödvändighetens tvång som j, l n I I I han tjenstgör som sådan: men hav både känner och erkänner denna nödvändighet. Krigaren af den gamla skolan, som med en, soldat förstår detsamma som cen viljeochi meningslös — förstörelsemaskin i mensklig c form. hvilken vid första -kommandoordet ; ? kan skiekas ut i hvilken riktning som helst, r derföre fullkomligt berättigad att påstå, det vår här icke räknar många soldater? och han kan vara i sin goda rätt. när han beklagar att den med afseende på disciplin och öfning har karakteren af ett landtvärn: men som sädant kan han jeke neka den sin beundran. Det är en känd sak. utt vilr haft afdelningar, hvilka till största delen, bestodo at äldre reserysoldater, hvilka al-js drig i sitt lif läddat eller afskjutit en mi-! nit-reffla förrän de skjöto på fienden, och hvilka efter ett halit tjog års fredliga idrotter skickades direkte i elden och ändå slogos tappert mot sina stridsvana motstån-y dare. Det är vidare en känd sak att väåra!d soldater, som. i likhet med hvad mr Gul-!u lenga säger, I hemmet äro de bäst födda ilr hela Europa och hvilka, tuck vare det ullse nänna välståndet hos oss, icke ha varit b vana vid öfveransträngning, ha tält umbäfi anden och strapatser som kunnat ödelägga nävgen regulier arme, och detta utan utt!fi örlora modet eller välbefinnandet. I hvilb et annat land skulle man väl kuna improsc ra ett sådant lundtvärn, Och våra uvga likaledes improviserade eservofliecrare sedan, som på sin tid motfå ogos al männen al facket med så bedröfli-1ec a profetior, Från alla håll hör man nu endast tt omdöme om dem: En smula rutin!m och de skola bli utmäkfa! Skada lott att men icke på ett motsvarande sätt! m ar sörjt för att skaffa armen ett tillräcklig li, tort antal dugliga underofficerare. Dene ikgiltighet, hvarmed man behandlat denna! oc igtiga mellunlänk i armån, har helt säkert ne en oberäknelig erad försvagat dess krafså er och förringat dess atvänbarhet Så snart) so en spridda faktningen börjar. då hvarje, ka fdelning är i behof af en rask och intellilil ent anförare, se vi följderna af vår brist!lo ä underollicerare. Af brist på förtroendeve den direkt ur ledet tagne vicekorpora. som här ofta måste Degagnas till an-) sic rare, Jemnar manskapet ofta för tidigt ej en intagna ställningen och af brist pålde unplig ledning har mången sådan litenoo kara ad i och för sig sjelfva tappra män on lifvit nedskjuten eller afskuren på reträt-nii mn. Våra soldater kunna rycka framåt st ch stå fasta till och med möt öfvermakrv men I kansten att draga co tillhala Ina 2 74