Aftonbladet – 12 mars 1864, sida 3

i nngsgevär, hvarmed han i allmänhet skju slter 3 å 4 skott, under det att våra soldate ladda och skjuta en gång. Det har mindr kaliber och medgifver följaktligen med I förandet af ett större antal patroner, oci idess projektiler, som ha formen af ett af längt ollon af en tums längd. gå icke s: obetydligt längre än våra kulor. Vi ht sett dem begrafva sig i en vägg på 200 j alnars afstånd och gå tvärsigenom en tjock I klädd soldat. hvilken stod 909 steg frå den skjutande. Preussaren begynner der före under framryckandet mycket tidigt at v) skjuta och skjuter 7i ett kör, men oftas ri aflossar han bössan i samma ställning som han laddar den, nemligen med kolfven vic I högra höften : det kan följuktligen blott var: tal om ett något så när noggrannt sigle i vertikal riktning, och med undantag af de Hönnmord, som af enskilda skarpskyttar be I gås på vära förposter, är det i det stora hela blott skott i våda, hvilka beröfvat oss våra stupade. Huru mycket krut som skjutes bort utan att skada oss, kan man sluta (sig till deraf, att vi varit invecklade i för. iktningar af betydlig utsträckning och varaktighet, hvari vi icke haft en enda fallen eller sårad. Då våra soldater deremot licke begynna att skjuta förrän de kunna vänta att träffa, och vid hvarje skott taga I säkert sigte, är det ganska naturligt att deras kulor satt sig i respekt. Det är också märkligt nog att den reguTliera preussiska soldaten, trots sin utmärkta dressyr, aldrig i lika kamp håller stånd i lett handge näng med vårt oöfvade folk. I Han manövrerar bättre; han förstår bättre att söka betäckning och smyga sig oskadad framåt i skydd af diken och vårdar. men gäller det att storma fram öfver en löppen mark och drifva sina motståndare ; bort från den betäckta ställningen bakom inhägnaden. så går han längtifrån på med I sammn hurtighet som den danska soldaten, och ett par skott på nära håll äro ofta tillräckliga att jaga honom på flykten. På lasaretten observerar man också en I märkvärdig skilhad mellan den danska och I den tyska soldaten. Tyskarne ha sjelfva omtalat det manliga tålamod, hvarmed de särade danska fangarne buro sitt öde. och samma beröm kån man nästan gifva alla våra sårade, men deremot är det omöjligt (att aflägga samma vittnesbörd om de särade I tyskarne: deras klagan är pauska ofta alltför högljudd. Bland våra sårade och fallne hur det jemförelsevis varit temligen många reservsoldater, och detta faktum har med rätt eller orätt gifvit anledning till den tron att preussarne, på grund af de ljusblå kap porna. tager dem för skarpskyttar. som äro mstuekna bland de andra soldaterna och att de derföre helst lägga an på dem. Man erbjöd med anledning häraf reserysoldaterna vid en bataljon att byta kappor med sina kamrater. så ott alla de ljusblå kapporna skulle komma i ett kompani: men nej! Jens ?bläman? höll alltför mycket at goda klädespersedlar. att han skulle byta bort sin nya kappa mot en gammal, till och med om den gjorde honom skottfri. Det är naturligtvis en icke obetydlig åtskilnad på köpenhamnare, sydsjelländare, fyensboer. lolländare, norr: och söderJjutländare, och så länge ett regemente utelutande var rekryteradt från en viss provins var det icke konstigt att säga, hvartill det företrädesvis lämpade sig — detta till försvar, ett annat återigen till anfall — och att behandla samt använda manskapet i öfverensstämmelse med deras egendomlig heter. Under det närvarande kriget har man — jag är starkt frestad att säga: tyvärr — utgått från den oproportionerliga helstatsprincipen och begynt att sammansättå mosaikregementen, untagligen i det hopp, utt man derigenom skulle lyckas förena de olika provinsboernas i ögonen falkande egenskaper, men det är mer än tvi velaktigt. om man härigenom har uträttat annat än att ställa dem i vägen för hvar-! undra, De betänksamma, orubbliga juarne och de oförvägna köpenhanviarne äro hyar för sig ypperliga elementer i en här, men de äro ingalunda skapade att draga emnt med hvarandra. YVoro de än aldrig a komplett utrustade, skulle de sednare tid visa sig vara ett lättare slugs trupper in de förra, men nu är det faktiskt att nan tidt och ofta ser den jutske reservoldaten inkrupen i ett sådant fodral af!s HNepersedlar, att hvarje mera liflig rörelse! ct ir för honom hårdt när omöjlig. En sårad) s utsk sådan soldat befanns. då han anlände jr ill lasarettet. iförd följande persedlar: tyån jocka skjortor af blott lärft, ett stycke ba-1 tant bomullströja, två yllnu dito, en vad-e nalsrock och den tunga, ljusblå kappan. h Den unge köpenhamnaren deremot bela-)e tar sig aldrig med någon hindersem packing, skola de två nu följas ät så faller det Y f sig sjellft att köpenhamnaren kommer is ticket, när det avanceras och jutländarenn är det retireras. Om de misstförbållandeng vartill olikheter i temperament och sedi anor kunna föranleda vill jag icke tala. ft annu värre blir sammanblandningen. om i van sticker en tysktalnude slesvigare in id n bataljon äkta jutar eller sjelländnare, 2 varvid det fasligt lätt kan uppstå en I LL ee i I H ät or mr An n-!m ar farlig schism mellan de danska? och o! de tyska, men alravärst blir det ändå, 0 är man placerar ett så farligt element som uj t par hundra till en del misstänkta syd-p: esvigare i det 10:de regementet, som beär al nordslesvigare. le man på rena lvaret arbeta på att demoralisera de sedare kunde man icke hitta på ett bättro edel än detta! Det är dock nästan för arkt af krigsförvaltningen. g st Till. redaktioner af Aftonbladet. Kö Med anledning af åtskilliga uppgifter i såin il redaktionens egna artiklar som till bla-ly insända uppsatser angående de hedrötliga !t? ppträden, som i början af denna vecka egt m på ätskilliga gator och allmänna platr inom hufyudstaden, har jag ansett mig ra till allmänhetens kännedom meddela !h: ljande omständigheter. nemlicen ut