Aftonbladet – 11 mars 1864, sida 2

Man hör unaerstundom talas om dem som äro mera royalister än konungen. I analogi härmed skulle man kunna tala om dem som äro mera ministeriella än ministrarne. Detta gäller t. ex. i ordets fulla mening om vär vän Handelstidningen. Hans Deundran icke blott för den nuvarande ministren, utan för hvar och en uf d nedlenmar, är så enthusiostisk, hans förtroende så absolut och så blindt, att mun näppeligen någonsin sell ett exempel par någonting dylikt, , ty hun förklarar Öppet, att han rätlar sina igter och sin uppfattning efter alla denna ministers ätgöranden, att hvad han förut funnit rimligt, det maälte han finna orimligt, när han tror sig kunna på nagot sält sluta tillatt ministören anser det , då återigen det som han räknar för svårt och vådligt, blir helt lätt och enkelt, endast det lyckas vinna en majoritet för sig i ministerkonseljen. ålen säsom alla ötverdrifter best ratfar ätven. denna understundom sig sjelf, så uttsjeliva. nitet för ministören kan drifva den nitiske längre än ministrarne öneka. ja till och med helt oförhappandes kan komma att vända sig emot sjelfva ministören. Vär värde kollega i Göteborg har, blaud andra bekymmer ötver Aftonbladet. äfven fått nägra skrupler i anledning af våra artiklar om rikets försvarsverk, förmenande, att det icke vore passande och fosterländskt?, att ingå i sadana detaljer? och frågar om det är på sådant sätt man ger stöd åt regeringen. Nu faller det sig emellertid så illa, att lessa anmärkningar, om de egde nägon begenhet, skulle bärdust drabba regeringens egna ledamöter och högstbetrodde De upplysningar vi meddelat rörande Iningurne vid inloppet till Stockholm, hvilka H. T. ensamt paupekat, äro nemligen i snart sig hvarenda detalj hemtade ur krigsministerns och ingeniörehefens yttranden på riddarhuset, yttranden, hvilkas opassande och ofosterländska egenskap bellas ligen Handelstidningen, lika litet som vär kollega här på platsen, som nu trott sig i Handels tidningens anmärkning göra ett stort fynd, då varseblef. Atminstone ha båda essa våra samtida, så godt i deras förmåga stått, bidragit till allmängörande af samma yttranden. Vi vilja icke, till ytterligare stöd för var befogenhet att vidröra dessa saker, aberopu rikets ständers revisorers, på detaljerade emmärkningar grundade och i alla tidningar återgifna förklaring, att ?Waxholms fästning ej numera uppfyller det med densamma afsedda ändamäl ; ty den lojala f. d. oppositionstidningen skall säkerligen anse en sädan förklaring å simpla rikssrullmäktiges sida ganska POpussande?; men vi drista pästå, att då krigsministern kan om ett bekant och erkändt faktum framhålla, att nämnde fästning ej numera uppfyller sitt ändamäl, och då inoeniöreheten kan i detalj påpeka de brister, som vidlåda såväl fästningen som stängsellinierna i dess grannskap; så är det en 0)lighet, att samma tidningar, som sjelfva atet. AA raser kR NR JT ET