Aftonbladet – 10 mars 1864, sida 3

aton alldeles icke synliga, och nagra extra biträden, sådana som de båda föregående dagarne användts, syntes icke till. Vi haäfven erfarit, att sträng befallning igår hade blifvit gifven, att väld finge af konstaplarne användas endast till sjelfförsvar. Engelska polisen vid gatu-uppträden. Då det i närvarande ögonblick icke torde sakna intresse att erinra sig huru man iandra länder förfar vid tillfällen, likartade med dem, som vår hufvudstad i dessa dagar bevittnat, anse vi icke olämpligt att återupprepa en mera detaljerad framställning af en dylik händelse i London, hvilken för några år sedan stått att läsa i vårt blad. En af våra medarbetare, som befann sig i den britiska hufvudstaden år 1855 en af de söndagar, då man befarade förnyande af de gatudemonstrationer, till hvilka en af lord Grosvenor föreslagen bill om ytterligare utsträckning af söndagstvånget hade under ett par söndagar förut gifvit anledning, skref om sina iakttagelser dervid i ett bref till Aftonbla: i årgången för 1855) bland j e: En hvar som har den ringaste kännedom om England och engelsmännen finner lätt af dessa skildringar (tidningarnes redogörelse för de förra söndagarnes uppträden), att det föraktligaste okynne här, såsom ofta annorstädes, tagit den rädande sinne: ningen till förevändning för att tillställa oordningar och uppträden af den beskaffenret, alt ingen hederlig menniska kunnat deruti deltaga. Man var emellertid icke utan farhåga att de allmänt beklagade och ogilade uppträdena skulle kunna förnyas för tredje gängen i går. Det var bekant att åtskilliga försigtighetsmått blifvit vidtagna och att polisen höll sig på sin vakt. Under sådana förhållanden kunde jag ej motstå begäret at företaga en promenad till Iyde-park för att på närmare håll och med. egna ögon åse hvad som mande inträffa, och huru ordningens väktare i England skulle bete sig för utt upprätthålla lugnet. Omkring kl. 2 e. m. förfogade jag mig till Hyde-park, tagande vägen genom den närgränsande Green-park, der jag, att börja med, fann allt lugnt och stilla. Vid de grindar som från Piccadilly föra in till Hydepark var rörelsen såsom vanligt liflig: men trakten företedde en så föga upprorshotande lar) lr fysionomi, utt jag i all beqvämlighet kunde kringgå och från alla sidor betrakta den så t väl placerade, men så öfverraskande smaklöst utförda Wellington-statyen till häst, hvilken så att säga beherrskar ingångarne säväl till: Hyde-park som till Aspley-honse, der den britiske hjelten i lifstiden hade sitt hem, Sedan jag derefter inträdt i parken, fann jag strax innanför grindarne åtskilliga gruper af poitor och sämre klädda karlar, bland hvilka man kunde iakttuga många med en mer än misstänkt uppsyn. Alla förhöllo sig likväl tyst och anständigt, och nägra, som tycktes ha funnit väntan på hvad som kommå skulle något läng, togo sig emellertid en liten lur på gräsmattan. Jag hade ej gått många steg vidare förr än jag i skuggan under en grupp unga träd märkte en hel svärm poliskonstaplar, alla med detta så karakteristiska, godmodiga och fridsamma uscende och dessa hvita vantar, som blifvit å vältaligt skildrade uti de anteckningar rån England under hösten 18517, hvilka de flesta bland Aftonbladets läsare säkerliocn ännu be i angenämt minne. Det var ganska uppbyggligt att vid detta tillfälle iakttaga de representanter för den ryktbara Londonpolisen. Med en sorglöshet och munterhet, såsom hade de varit ditkomna endast för att njuta sin söndagseftermiddag i det gröna, sträckte sig herrar konstaplur på gräsmattan och syntes cj på minsta sätt bekymra sig om de misstänkta figurer som några steg från dem njöto samma beqvämlighet. Jag kunde ej und vid erinra mig huru vår egen efter engelskt mönster? organiserade polis skickar sig vid tillfällen då man befarar ordningens störande. Man får då se våra konstaplar med blottade battonger kringvandra på det hojade stället, gt spanande om ej ett tillfälle månde erbjuda sig att sätta i utöfning len makt hvarmed de veta sig beklädda och ofta derigenom retande okynnet till utbrott, som måhända i annat fall uteblifvit. Här leremot syntes vederbörandes hela omsorg vå ut på att afstyra hvarje anledning till ett utbrott, hvarföre också konstaplarne nu ika litet som eljest buro sina battonger blotlade. Resultatet af mina jemförelser och betraktelser blef, att fastän Sverge utsändt åtskilliga polismästare att studera det enoclska polisväsendet, har det troligen icke lyckats någon af dessa herrar att få bevittna mura man i London förebygger ett gatuumult. För ögonblicket var således ingenting vidare att iakttaga på denna såsom mest hoad ansedda punkt. Jag genomströtfvade derr parken i alla riktningar. Den var uppylld af promenerande, af hvilka fruntimmer ich barn icke utgjorde den obetydligaste lelen. Ingenting syntes således här antyda utt hos befolkningen i allmänhet någon faräga för upplopp var rådande. Då jag ett var timmar sednare återkom till de stora itgångarne, Albert gate och Hyde-parkorner, hade likväl folkmassorna der betydigt vuxit. Polisen förhöll sig alltjemt pasiv, äfven der åtskilligt stoj och skrik förams, såsom t. ex. vid ändan af den stora vassinen, hvarest en mängd metare samlat omkring sig en stor krets af pojkar, hvilka lt emellanåt gåfvo hals? ganska försvarigt. Det märktes nu att alla välklädda versoner bemödade sig alt afhålla sig från le stojande grupperna. Jag fann således ut tidningarne sagt sanut då de förklarat le föregående söndagarnes uppträden såsom lotta tillställningar af pojkar och skälmar, och det blef mig fullkomligt klart att här ngalunda var fråga om någon folkdemonstration. Times för i dag berättar att polisen emellanåt haft att afstyra åtskilligt ofog, nen allt detta synes ej ha varit af någon vetydenhet. Vid de tillfällen jag passerade olkmassorna förekommo inga kollisioner nellan dem och rättvisans tjenare. Man ade emellertid. anmärker Times. fått till