Aftonbladet – 10 mars 1864, sida 3

Underrättelser från Danmark. Ur listan på valda ledamöter till riksrådets folkething nämna vi följandep ersoner: för Köpenhamn: öfverrättsassessor C-Rimestad, skolinspektör B borgmästar Larsen, etatsrådet Fenger, redaktören Bille, prolessor Steen, geheimerädet Casse, redakfören C. V. Rimestad och kaptenlöjtnant Tuxen (ingendera hade någon motkandiö r Köpenhamns Amt: geheimerådet ör Kallundborg: juris kandidaten Krabbe, båda enhälligt genom acklamation: ör Stege borgmästaren H. Hother med 490 röster, Tör Saxkjöbing biblioteksassistente Fr. Barfod genom acklamation, för Ny bing konseljpresidenten biskop Monrad genom acklamation och nästan enhälligt, för Sönderbroby pastor B. Birkedal med 390 röster, för Rudkjöbing tidningsutgifvaren J. A. Hansen, för Mariager possessionaten A. Hage med 494 röster. Berl. Tidende för den 6 Mars lemnar följande utförligare referat af den delen utaf förre konseljpresidenten excellensen Halls tal till sina valmän, som berörer allianstraktaten: . Hvad som först och främst gjorde att följdstvisten måste medföra de sorglisaste följder för oss var att den omintetojorde utsigten till ett försvarsförbund med Sverge-Norge. Han kunde med full visshet säga, att ett nordiskt försvarsförbund då Fredrik den sjunde dog var ej blott ett ord, ifvet mellan konungarne inbördes, utan ett fast aftal mellan ländernas regering (hör!), hvilket var så vidt gifvet, att de nödiga fullmakterna funnos å begge sidorna. Nå;ra hade väl förmenat att det var Novemerförfattningen som hade bragt försvarsrbundet att stranda; men detta var en alldeles orimlig åsigt (hör!), enär svenska geringen just hade uttalat sig för författi rslaget och erkänt det för en enkel seqvens af Marskungörelsen, hvartill han kunde lägga den positiva försäkran att det var sedan underrättelsen om författningens antagande var kommen till Stockholm, som de sista instruktionerna blefvo derifrån afuda. Det var blott på grund af den uppståndna urfstviste n, som Bverge ansaäg s icke böra intaga någon annan ställning den som intogs at de icke-t lerna, hvilka hade undertecknat Londonprookollet. Hade ett nordiskt försvars und kommit till stånd, och hade i följd leraf blott 20,000 man mer stått bakom Dannevirke, huru annorlunda skulle icke rår ställning ha varit såväl i moraliskt som naterielt hänseende!