Till Redaktionen af Aftonbladet. På förstugudörren till kongl. postkontoret fiunes en brefiada, afsedd. enligt uttryckligt tillmagifvande. för bref, hvilka ej hunniv iulemnas den dertill bestämda tiden. och som följande morgon kunna per jenmväg fortskmias: skolande denna låda; enligt samma tillkännagil mas en timma före snälltägers algang. Genom en sådan inrötuning skulle bre af en eller anvan anledning blifvit fördröj ver kl. 9. detta oaktadt lika etkert kunna pårökna fördelen af att transporteras per jeraväg. som dö andra. Erfatenheten bekröftar likväl ej detta. Insändaren har flera gånger begagnat sig af den förenämda breflådan, och utan ringaste misstanka anförtrott ganska angelägna bref åt henne. iden öfvertygelsen att kongl. poststyrelsens bestämda utlåtande skulle vara tillräcklig borgen för deras äfgång på Pbestumdå tid men genom ingångna underrättelser från lands orten och äfven genom meddelande af flera för samma obehag utsatta personer. är det pumera bevisadt, att brefven i detta fall: ej framkommit rr till destinationsört, än om de inlemnats iöljande dag före kl. 7. 4089 Man behöfver ej erinra om de ledsamma följder. dem oordningar i -brefbefordringen kunra medföra. En hvar känner dem. :; —. Man vill ej. af kittslighet påbörda ett embetsverk någon förseelse, eller väsnas öfver småsaker. Hvad insändaren velat säga, och hvad han tror sig ha rätt att fordra, är att allmänheten med förtroende bör kunba begagna sig af de anordningar, som staten gör för dess beqviimlighet, och specielt had angår denna breflåda,