Aftonbladet – 8 mars 1864, sida 3

Underrättelser från Danmark. I en artikel om Danmarks ställning till Frankrike yttrar en insändare till Feedrelandet: Pn -— Danmark har visserligen icke till det kejserliga Frankrike, den enda makt som rätt förstår att afhuggga nationala knutar, samma ställning som Piemont hade. Frankrike har, minst sagdt, ett lika stort intresse af ett fritt och enigt Norden som af ett fritt och enigt lHtalien. Men det är helt säkert icke Danmark utan Sverge som representerar den skandinavi politiken inför Europa. Det är alliansen med Sverge, vå hvilken Frankrike alltsedan det orientafiska kriget sätter högt värde, åtminstone lika högt som på alliansen med ltalien. Det är till Stockholm vestra Europas statsmän vända sina blickar när de hoppas att det skandinaviska Norden skall blitva en lika god förpost mot tysk-rysk ofrihet som ItaLen är det i söder. Det är då i Stockholm som Danmark i striden för Slesvig måste söka en fransk allians. Det är oss icke bekant hvad vår nuvarande regering försökti Stockholm, och framför allt är det oss icke bekant om hon visat sig villig till en sådan fast förbindelse sem i framtiden kuude gifva Sverge-Norge -vederlag för de uppoftringar det för ögonblicket skulle göra. Blott det veta vi, att Danmark hittills, så att säga, saknar en politisk representation i Stockholm. I ett enskildt bref från Flensborg af den 2 Februari skildras tillståndet i Slesvig på följande sätt: Såsom ett litet bidrag till dagens händelser vill jag omtala, att kronprinsen af Preussen, hvilken följer armen såsom åskådare, i I dagar bott i Rasehs hotell, under hvilken tid han begagnat nästan hela hotellet, erhållit bränsle till alla rummen, haft köket till sitt förfogande och brännt 40 tjocka ljus hvarje afton, utom gas; men då han reste, betalade han ingenting, utan visade fru Rasch ett inqvarteringskort och skänkte henne en liten värdelös guldbrosch. Detta är just icke mycket furstligt. Den allierade armen har kommit hit såsom vänner, men det gläder mig att dessa goda vänner ändock ofta äro besvärliga till och med för de tyskt sinnade, att de danskt sinnade bli utpekade för attruineras genom oförskämda anspråk, är ett faktum; men icke ensamt mot danskarne, äfven mot tyskarne ha både officerare och soldater varit orofva och oblyga. Det är naturligtvis hlott hvad man kan vänta, när en främmande krigshär blir herre i ett land; men det fägnär mig, när tyskarne emellanåt få sin släng med af slefven. terrikarne stjäla som korpar; de blygas icke för alt 1 det ena huset bjuda ut hvad de stulit i det andra; men hvad de taga sig till i städerna kan icke jemföras med deras uppförande på landet, der de röfva och plundra i storartad skala. Allt ätbart tages, boskap och svin slagtas inför egarnes ögon, lakan och annat linne skäras i remsor att binda om fötterna (de ha inga strumpor). Ar kammarn icke nog varm, hugga de sönder möblerna och bränna upp dem. Detta är icke öfverdrift, utan rena sanningen, som jag har från säkra källor; men det faller af sig sjelf, att det äfven finnes många godmodigu och hyggliga karlar bland dem. Vi talade i förgår med pastor N. N. Han är alldeles ruinerad; han har 150 till 200 man hvarje dag i prestgärden utan en skillings ersättning. Allt ätbart som fanns i huset för menniskor och kreatur, är förtärdt, halm och hö också, och nu använda de hans otröskade hyete till strö åt hästarna. Han var väl försedd när fienden kom, och hade bland ennat omkring 150 buteljer vin i sin källare, hvilka genast togos för god pris, Hela familjen har blott en enda liten kommare att vistas i, och de mesta of deras dyrbara husgeråd, linne och silfver är förskineradt; han klagar också