Aftonbladet – 7 mars 1864, sida 3

ijsom infunnit sig för att öfvervara mötet Då redan tidigt salen var så öfverfylld a åhörare, som den möjligtvis kunde blifva hade ingångsdörrarne blifvit tillstängda ocIl I tillstädesvarande polisbetjening, som de blifvit posterad, underrättade att ingen me kunde erhålla inträde. En stor del måst då återvända hem med oförrättadt ärende Många stannade emellertid qvar utanfö! porten, efter hvad man kunde höra, i för oppning att dörrarne skulle än en gång öppnas. Denna kärna till en folksamling växte efter hand ut, genom tillopp af de många på söndagsaftouen sysslolösa som passerade förbi, till en ganska betydlig massa, räknande tusentals personer, och såsom vanligt i dylika folkskockningar, började snart hurrarop. Sålunda fortfor det ända till mötesförhandlingarnes slut, då massan i stora flockar drog åstad åt åtskilliga håll, sjungande och hurrande. En flock drog ned åt riddarhustorget, stannande vid Gustaf Adolfs och Gustaf Wasas statyer samt vid prins Oscars palats, på hvilka ställen hurrarop höjdes och folksången uppstämdes. Tåget gick vidare uppåt Storkyrkobrinken öfver kongl. slottets borggård, der man ropade lefve konungen samt sjöng folksången och Ur svenska hjertans djup?. Andra hopar drogo uppåt Norrmalm, en till danska ministerns hotell. der lefverop för Danmark höjdes, en annan till Blasieholmen, der utanför utrikesministerns hotell beklagligen lära förekommit åtskilliga rop af mindre lojal art. Detta gaf den talrikt i rörelse varande polisstyrkan anledning att gripa in och söka skingra mängden, hvarvid en och annan person lärer förgått sig mot polisen och bland annat polismästaren Wallenberg, som var tillstädes, skall ha erhållit ett slag. Några personer blefvo med anledning af dessa excesser tagna i fängsligt förvar och förda till Gustaf Adolfs-torgsvaktens corps de garde, hvilken omständighet förde massan, i polisens fotspår, ned åt Gustaf Adolfs torg, ider stoj och hurrarop fortforo. Hopen, som nu oupphörligt växte genom tillopp af den massa menniskor, som vid denna tid på söndagsaftonen passerar denna hufvudstadens hjertpunkt, och hvilka alla stannade för att höra hvad som var å färde, kunde icke på uppmaningar af polismästaren förmås att åtskiljas, hvarföre polisen anlitade den i åtskilliga andra städer begagnade utvägen att skingra folksamlingar. Man påskrufvade nemligen en slang en brandpost och började att med vatten bespruta folkhopen. Men som det här icke gällde att aflägsna folket från någon viss punkt, utan man afsäg hopens skingrande, uppnåddes ändamålet icke, ty de mera ungdomliga bland samlingen, som funno ett nöje 1 uppträdet, drogo sig blott undan så långt, att de icke nåddes af vattenstrålen, och stannade sedan, skrattande och hur-. rande. Den oafbrutna ström af vandrare, som i alla riktningar korsade torget, gat oupphörlig näring åt den folkmängd, som på större eller mindre afstånd åskådade uppträdet, och det lider icke något tvifvel, att den använda metoden för folkets skingrande, som torde vara förträfflig då det gäller att från en punkt, som på något sätt hotas af en okynnig folkhop, aflägsna densamma, här väsendtligen bidrog att draga ut uppträdet och oväsendet på längden. Efterhand anlände emellertid flera slangar, hvilka anbragtes å brandposter å särskilda ställen af torget, hvilket sälunda småningom blef temligen fullständigt rensadt, men den del af hopen, som faun nöje idet bullrande och för traktens nattro i så hög grad störande uppträdet, vek åt alla sidor undan nätt upp så långt som vättenöfverspolningen räckte, samt stannade der i de särskilda till torget ledande avenyernu, skrattande, stojunde och emellanåt hurrande, dervid åtskilliga glåpord mot polisen icke saknades. Sålunda fortgick det till framemot klockan 3 på morgonen, då det ändtligen blef tyst och fredstörarne efterhand atlägsnade sig. En och annan ur hopen uppfängades emellanåt af polisen och infördes i vakten, dervid, efter hvad det påstås, såsom vanligt vid dylika tillfällen, några fredligt förbipasserande lära råkat i misshugg. Af de anhållna ha sex fått qvarsitta i häkte, de öfriga frigifvits, sedan de kallats att inställa sig till blifvande polisförhör. — Under loppet af aftonen hade polismästaren Wallenberg åtskilliga gånger försökt tilltala den hop, som för tillfället var samlad närmast omkring honom, uppnanande folket att skingra sig; men han nördes blott af få och öfverröstades snart if hurrarop. På anmodan af polismästaren alade äfven lektor Bjursten tll en tät folkop. Han lärer åhörts med uppmärksamret och hopen visat benägenhet att eftersomma hans uppmaningar till de närvarande att gå hvar och en till sig, då taaren plötsligen skall ha blifvit afbruten lerigenom att en vattenstråle slog ned i örsamlingen, spridde den åt alla håll och örtog verkan af de till ordning manande orden. Under den långa tid, som uppträdet fortvick å Gustaf Adolfs torg, förekom, såvidt vi kunnat erfara, lyckligtvis icke något slags våld eller försök till våld mot den tjenstsörande polisstyrkan. De, som genom hurarop och annat oljud deltogo i uppträdet, s-aAl-taao fana dat cnm att illifälla att ervel la