Aftonbladet – 5 mars 1864, sida 3

Aa, personligt mod, en sällsynt oförsagdhet 1 faran, och att hans lifligaste önskan skall vera att föra soldaterna till seger, att bellre uppsöka fienden än låta sig ef honom uppsökas. Vi önska för fäderneslandets skull, latt det må lyckas honom höja sinnesstämI ningen inom armån.X i Rörande de tyska trupperna i Jutland skrif: ves från trakten mellan Kolding och Veile till Dagbladet: tFiendtliga husarpatruller, än större än mindre, gästa oss dagligen. I går hade vi I besök först af 6, sedan af 10 husarer. Då jen af dessa föll af hästen och gjorde en i kullerbytta ned i landsvägediket, företogo sig ett par af våra bönder. som sågo det, att skratta och ropa. Patrullen eköt då på dem, lyckligtvis uten att träffa. Äfven vid ett annat tillfälle eköt fienden på civilpersoner; vid ett tredje undfägnade de en gärde egare och en gosse med sBabelrapp. Seder de hjeltebedrifter, som de todtesmuthige? preussiska husarerna hitintills utfört härstädes. Dessa husarer äro dåliga ryttare; de sitta ätminstone mycket illatill häst, och vid minsta hinder gå deras hästar öfver ända I förgår föll en preussiek husar ur sadeln och kom att stå på hufvudet i gödselhögen vid en gård i Almiode. Fienden har slagit brogr öfver Kongeån vid Påby och Vamdrup. Efter hvad som meddelste mig, kall fienden i går fått förstärkning. I förgår hade han två spvadroner med bakhåll st infanteri i Nebel, Bölling och Egtved — ett ganska näsvist företag, för hvilket han bordt plikta; men hvar äro de väåra?4 I Berlingske tidningen läses: Eoligt hvad vi erfarit förhåller det sig icke riktigt, åtminstone hvad Danmark angär, med den telegrafiska underrättelsen att Frankrike, Ryssland och Danmark skulle hafva tillträdt det engelska -konferensförstaget, ty Danmark har ännu icke afgifvit någon förklariog om samtycke till Konferensen Om, såsom mågra tyska blad påstått, Holsteins och Slesvigs förening eller personalunionen skulle uppställas eåsom grundval för konferensen, iro vi oss kunna säga, att regeringen ej ekall ingå på densamms.4 Till Dagbladet skrifves från Alis. tMiang, den 26 Februari. Miang! Hvad är Mienog? Ar det en kinesisk stad, och har kriget plöteligt blifvit förflyttedt från Als till det himmelska riket? Nej, Miang är en äkta dansk by på Ale, tolf hemman stor, och jag sitter nu der i en officers logis hos en bonde och skrifver till eDagbladet. Det är en bondgård, som ingen berreman skulle behöfva blygas öfver. Allt är nytt och elegant. De båda rum, som stä till officerens förfogande, hafva olje målade väggar i vackra färger, smakfullt dekorerade tak, deuxbattanger, bordstudsare 0.38. v. Och ella gårdens andra rum bära samma välmående prägel. Kistekommaren är full med kistor med husliga rikedomar, med dynor i skinande bolster, köket är in redt på ett sätt eom tillfredsställer alla nutidens fordringar, och sjelfva väggarne i detsamma äro oljemålade i lämpliga mörka färger. Gårdsegaren Rasmussen måtte vara en välmående man, men också en man hvilken använder sitt välständ på ett sätt, som ännu icke är allmänt hos konungarikets bönder. . Under det jsg talar med twin militära värd, BEDOmÖRDET jag de bref, som med sista posten anländt till bans afdelning. Det är.alldeles icke något intressant arbete, isynnerhet i språkligt hävseende. Isynnerhet har ordet trainkonstapel en mängd verianter; det förändras till trankonstapel, trangkonstapel. traiokonstebil 0. s. v., af fältkonstaplar blil. fällkonstaplar, fältkonnetabler 0. e v. Ett bref till kaptenen från en afskedgd underkorporal, hvilken ber om några betyg, har den imponerande utanskriften 4K. T.4, men är icke desto .mindre föreedt med tvenne postmärken och har följande adress: Hr cha;itain N. N., sechief för N. N. batterie, konditionerande i Sönderborg på Alst. Dylika kuriositeter kan man finna i hverje brefpacke, och för den, som i dessa tunga tider bar gBione för det komiska, saknas icke ämne. Men tiderna äro så ullvarliga, att man sällan har öga för något dylikt. Man känner sig oftast mera stämd för gråt än för leende. Sålunda deltog jag i går uti en af de handlingar, som äro bland de tungaste uti ett krig, men äfven hafva något upplyftande och anslående: fal!na krigares begraf ning. Det var de soldater, som fallit i striden i måndags den 22:dra, hvilka skulle begrafvas jemte sina på lasaretten sflidna kamrater. I ett långt liktåg burös 22 svarta likkistor från likhuset ll kyrkogården, der de nedsänktes i den gemenssmma etora grafven, fyra i hvart led. 1-spetsen för liktöget gick musiken, blåsande en sorgmarsch, efter kistorna följde presten och det öfriga tåget. Sannt och vackert ekildrade pastor Prip betydelsen af döden för fäderneslandet, de erinringar, som från denna graf ljödo till de qverblifna kamraterna, och den tröst, som måste för hvarje soldat ligga i medvetandet om, att medborgare, om döden skulle träffa honom, skulle anse det för en hederspliat, att träda i bans ställe och försörja hans etterlemnade. Efter talet kastades de tunga skoflarne mull på kistorne, tre salfvor aflossudes och sorgeskaran åtskildes under tyetnad. Med liken af de denska soldaterna be: grofs äfven en: fallen preussare; döden försonar ella stridigheter, dansk och tfsk vän och fiende hvila pu i samma graf. Fö-utom de menige man, som i går becrofvos, Jåg i likhuset liket efter en fallen officer, premierlöjtnant Bruun vid 18:de regementet, som i måndsga ljöt döden, träfted rakt i bjertat af en kula. Han fanns först I tisdegs i en lada, dit preussarne burit ho nom. Han hade under striden visat det störeta mod; stående på ett gärde, hade hen låtit sitt foik, -om låg derbakom och tvekade om att gå fram. räcka honom det ena geväret efter det andra och afsköt dem mot fienden, tills den mördsånde kulan kom armen stt sjunka, hjertatesleg att upphöra. Mellan grafven och sjukbädden, kyrkogår-: den och lasarettet eger en naturlig förbindelve rum. Etter aw om förmiddagen hafva bivistat begrafningen, rönte jag behöf af att besöka de sårade och åkte, åtföljd af en vän, vå etter niddagen ut till Augustenborg. Det