Aftonbladet – 5 mars 1864, sida 3

Lugna Er. Så kan, som jag hoppas, hvar och en eftertänksam och förtröstansfull medborgare af det svenska samhället med rätta tillropa eder, I hetlefrade, misstänksamma publicister och tusende sinom tusende andra, som dela deras åsigter och alltemellanåt söka få begagna tidningarne till sitt språkrör. Hvad skäl hafven I väl att med denna oroliga hetta, detta högljudda skall bestorma vår regering, liksom ett ka hundar —— sit venia verbo — som icke vill låta björnen sofva i ro i sitt ide? Om också hundarne tego, vaknar icke björnen ändå i rinom tid, för att med gin starka ram drabba den kringströfvande boskapen? Om också I tegen, tron I icke att också vår regering skall i sinom tid sträcka på sig, stiga ut ur sitt gömsle, der I, till eder harm, icke rätt veten hvar I hafvem henne, och med väldig, månvgtusenarmad kraft nedslå de på Slesvigs och Jutlands marker kringströfvande tyska kreaturen? Hvad berättigar väl edert alliför genomskinliga misstroende till regeringen? Hafve vi icke en kung, Kdelsinnad, modig och tapper samt utrustad icke blött med soldatens morskhet, utan ock — säga hvad man vill — utan tvifvel med den moraliska kraft och den karakterens fasthet, att han icke blott icke tanklöst och viljelöst låter sig föras i ledband af något lumpet och borneradt sidoinflytande, utan tvärtom, när så behöfves, förmåratt taga ett initiativ. värdigt hans företrädare, de store Carlar och Gustafver? Väl kan jäg föreställa mig, huru man söker tuta i hans örön allehanda småsinnets, dolskhetens, egoiemens, ja hatets och illviljans ingifvelser; hura den ena råder honom att akta sin krona och icke störta sitt folk i förderfvet: en annan säger: Bnnu är det icke tid och dessutom måste vi förut vara fullt rustade; en annan: är ieke Sverge redan nog mycket skuldsatt genom sina hypoteksoch jernvägslån ? Skall icke landets utveckling hämmas tiotal af år, om vi kasta oss i ett krig —ett krig, som dessutom ieke angår oss, ty hvad hafva vi att göra med re våra fordna afuntismän? Nej, E. M:t skall spara sina krafter, tille ri jen lcklig vändning kunna taga Fihland öoch kanske Qstersjöprovinserna med, Si, då frige Sverge sin naturliga och historiska utvidgnin; och blefve ett mäktigt land, då dererbot:en tillökning eller nära anslutning dertill af Danmärk blefve som ett öppet sår, hvilket endast försvajade dess krafter. — Sådant och mycket mera i en vägen får säkert H. M:t höra; men lika skert är, att vår konung eger för mycket hufvud och hjerta — för mycket oförderfvad kraftärnu behåll; föratt af-sådana satans garn låta sig märjas. . å Skulle icke ban inse, ett all den fordna iendskap, som Sverge haft att utstå från Dannärks sida, icke är att tillräkna det dänska folket, utan endast dess enväldiga konungars mot Sverge fiendtliga politik — en politik, hvarsart eh beskaffenhet al trots igket för frinskndt,)