Aftonbladet – 4 mars 1864, sida 2

privala karakter, eller antager en offciel derigenom att den i alla händelser helt och bålet privata verksamhet, hvarigenom de frivilligas utrustoing och underhåll skola befrämjas, föresätter sig ett vidsträckare sytftemål och vädjar till en större allmänhets deltagande för en god eak. Eller skulle det betänkliga ligga deri, att — såsom Westerås skarpskytteförening tänkt sig saken — de frivilliga skulle uppträda i kriget såsom en särskild kår med eget befäl? Vi kunna ej heller deri se någonting vådligt eller mot den af Sverge iakttagna neutralitet stridande. Det vore ju rentat absurdt att påstå, att Sverge kränker neutraliteten derigenom ait danska regeringen funnit tör godt att till en särskild kår förena och såsom en i större elter mindre mån sjelfständig afdelving af danska hären använda ett större antal frivilliga, de der samtidigt ankommit från ett och samma land. Med ett ord: den angelägenhet, som bragts å bene genom Westerås skorpskytteförening, är af helt och hållet privat beskaffenhet och vidkommer ej regeringen, hvarföre vi ej kunna förstå hvarlöre man vände sig med en förfrågan till krigsministern, eller huru han kunde finna anledning att besvara den eå, som ofvan nämndt är. En ansedd författare i folkrätten (A. W. Hefiter: Das europäische Völkerrecht der Gegemvart. IV:e Ausgabe. Berlin 1861. 9. 263) yttrar visserligen att, derest frivilliga skulle i massa gå att deltaga i ett krig, deras regering möjligen kunde finna lämpligt att vidtaga mått och steg mot en sådan massenhalte Theilnabme, men tillägger att hon i alla fall ej certill vore förbunden af någon pligt mot den krigförande part, hvars motståndare de frivilliga gioge att bispringa, utan endast af omsorgen om sitt eget lands bästa, Dertill vilja vi bifoga den anmärkningen, att det väl måste bero af dena respektive statens lagar och författningar, om och i hvilken mån dess regering eger räll att vidtaga de åtgärder hon möjligen skulle finna lämpliga. bommtttensnetasn—