Aftonbladet – 3 mars 1864, sida 1

VINCENZO.., ROMAN I TVENNE DELAR Ar GIOVANNI RUFFINL (Förf. ef Doktor Antonio, Lavinia m. fl.) Näst att skrifva rapporter af det slag han hade fått i uppdrag att författa i Savoyen var författandet af artiklar i en tidning det bestyr som kanske bäst öfverensstämde med den unge mannens tälenter och smak. Genom dessa medel hoppades Vincenzo blifva i stånd att skapa sig ett tillräckligt belopp af intellektuel sysselsättoing och intellektuelt intresse för att, om ioke göra sitt lif lyekligt, åtminstone hindra det att bli en börda för honom. Till olycka för honom voro alla hans be räkningar bestämda att tillintetgöras. Rosa hade redan för länge sedan gått till byn, då han följande morgon gick att söka upp henne — ett mindre lofvande tecken att börja med; och ett ännu värre var den förvirring som visade sig då hon mötte honom i det hon kom ut ur kyrkan. Han bjöd henne sin arm, med den anmärkvingen att hon måste ha stigit upp bra tidigt. Hon sade ja, och detta a sig deraf att det var en af hennes biktagar. ENAS, fortfor Vincenzo med en min af fullkomligt lugn, har du ingenting attsäga mig?4 tJo, det har jag, och jag önskar att det vore något som kunde vara dig mera ange nämt, sade Rosa; men vid närmare etter——L ; Se A, B. nr 1-17, 19-34, 36—31, 43—46, r: och Bl.