nesstämning gick hon förlidne afton till hvila. Denna morgon mötte jag henne, för några få ögonblick sedan, och erhöll af henne ett bestämdt afslag på min anhållan — ett af slag hvartill jag anser ev vara skulden och för hvilket jag kommit att begära förklaring af er. Huru vågar ni blanda er i mina husliga angelägenheter och korsa mina enskilda planer? cTillåt mig anmärka, signor OCandia, att ert sätt att uttrycka er är något häftigt, svarade presten, medan endast en liten blekare skitning förrådde hans rörelse, och han fortfor att vara lugp och faderligt allvarsam. Sedan jag gjort denna anmärknivg, vill jag till svar på er anklagelse svara, att jag baft så föga afsigt att blanda mig i edra husliga angelägenheter och korsa edra planen alt jag ända till detta ö onblick inte ade den ringaste aning om hvilken som var upphofvet till förslaget om flyttningen till Turin. Signora Candia nämnde det för mig utan ringaste antydan om det håll hvarifrån det kom.4 Hvilket likväl alldeles icke hindrade er alt genast inse att det kom från mig4, inföll Vincenzo. Hon nämnde det för mig, fortfor presten, utan att :kta på afbrottet; och derpå begärde hon mitt råd, hvilket jag gaf henne . 4 tMed mera nit än urekilning, inföll VinCcenzo. 4 Tillåt mig vara af annan tanket, genmälde don Pio med ett stolt lugn. Hvad engår min rätt att gifva sigcora Condia råd, förmodar jag att ni inte vill förneka mig en sådan. Ni är säkert inte okunnig om att jog är hennes andlige ledare, och att jag såsom sådan har att vaka öfver bennes själ.t 6Led benres själ bäst ni behagar, men sök inte att lägga hinder i vigen för de