att alltid spela en masks roll — ännu en gång vill jag lyfta upp mitt hufvud, försvara en mans värdighet. Åntag utan vidare omständigheter mitt förslag från i går, eller... Rosa gaf ej något svar, utan vände om mot palatset. Ett ögonblick derefter stod. Vincenzo i presthusets välbekanta salong. Don Pio satt och läste sitt breviarium; i! det ban upplyfte ögonen från sin bok och fäste dem på Vincenzos upprörda ansigte, märkte han tecknen till en stundande strid, och tillspände genest sin rustaing. Han re-; ste sig upp med vänlig min och artigt sätt, : önskade sin gäst ett hjertligt välkommen och anvisade honom en plais medelst en artig rörelse med handen. För väl uppfo-! s:rade personer ligger det en verklig för trollnipg i formerna. Upphetsad ända til hvitglödning som han var, och vida mera : benägen att sönderslå än utgjuta sin vredes: skålar på det tonsurerade hulvud som så höfligt bojde sig för henom, kände Vincenzo likväl denna trollkraft, och det häftiga till. ; tal, fom darrade på hans läppar, förändrades nästan omedvetet till ett torrt: I 4Jag skulle önska ett par ögonblicks sam: tal med er, om det faller er läghigt.? Jag står helt och håliet till er tj-net,l signor Candia, svarade don Pio. Var så god och sitt ned. Viocenzo satte sig ned och började: Jag önskar underrätta er, reverendo, att. jag i går händeleevis kom att medde!a min hustru en plan, som jag länge öfvervägt och . som jag uppgjort så, att jag kan förlika mina pligter och känslor med hennes känslor och böjelser. För att tillfredsställa hennes önskningar har jag gjort stora uppoffringar af mina egna. M Mn husten insåg detta och var benägen att beredvilligt gifva sitt samtycke till mitt förslag. I denne förnuftiga sir ; I