Aftonbladet – 3 mars 1864, sida 1

sinnande kan jag verkligen inte gå in på det förslag du gjorde i går. Rosa kände den arm, på hvilken hon stödde sig, skaka lika som af ett slaganfall. Och hvarför inte?4 frågade han med hopbitna tänder för att kufva sin våldsamma rörelse. Rosa sade hastigt: Af flera skäl. Jag skall säga dig dem vid tillfälle. 4Det behöfver du inte. Jag känner det verkliga skälet. Don Pio har förbjudit dig att göra det. Nu går du för långt Vincenzo!4 utropade Rosa. Nej, inte det ringaste. Han begagnade inte det ordet — dertill är han allt för slipad -men han lät dig förstå hvad du skulle göra, och du gör det. En hvar befoller dig, till en hvar lyssnar du, utom till din man. Huru olyckligt förblindad du är. Men hvartill tjenar det att vädja till dig? Du är verktyget, och hans den hand som för det. Det är honom som jag bör och skall ställa till ansvar. Och plötsligt lösgörande sig från sin hu strus arm gick Vincenzo tillbaka till kyrkan. Rosa skyndade efter honom: Gå inte, för all del gå inte. Du kan iote hoppas att ändra don Pios öfvertyelse. Nå så skall jag åtminstone förbanna honom för den olycka han hopar öfver mig, och det skall alltid bli någon tröst att kunna göra detta. Om du gör det, så är allt slut oss emellan, utbrast Rosa, som nu äfven råkat i häftig sionesrörelse. 4Det är för länge sedan som allt var slut ramen genmälde Vincenzo. SN ered alla möjliga fö ,, Jag är trött vid att nit trampas tet, E, it vid