Aftonbladet – 2 mars 1864, sida 2

Men hans ständiga reflexioner under nära ett belt år hade småningom kommit honom att inse den fullkomliga hopplösheten at att kunna utverka sin bustrus samtycke till nägon kompromiss, som ej bade till grundval hans afsögelse af allt slags anställning såsom en regeringens tjensteman. Eno advokats stillasittande, bokträlande lif, och hvars verksamhet för någon tid skulle bli temligen inskränkt, hade föga lockelser för eu ung man af Viacenzos vidsträckta sympatier och verksamma anda. Hans själ var alltför mycket uppfylld af dagens stora politiska frågor, för ati finoa en tillfred:ställande näring i de aktningsvärda, ehuru jemförelsevis trånga intressen som röra sig kring mitt och ditt. Emellertid fanns det dock vissa punkter, i hvilka den juridiska praktiken stod i beröring med politiken, då den forensiska vältaligheten blef all frihets tryggaste bålverk, och dessa särskilda punkter var det Vineenzos afsigt att framför alla audra odla och göra till sin hufvudsyssel. sättning. Icke så få af Turiner-advokaterna hade förvärivat rykte och popularitet genom deras försvar af pressen, då den anfölls af regeringen, samt äfven genom att söka laglig upprättelse för de missbruk som begingos af ansvariga utgifvare. Der fanns för öfrigt en tribun, från hvilken man kunde diskutera alla möjliga frågor, och från hvilken sanningens och framåtskridandets sak konde på ett blygsamt, men verksamt sätt uncderstödjas och betramjas, nemligen den dazliga tidningspressen; och Vincenzo hade Iofvar sig sjelf att genom flitig sysselsättning dermed fylla de mellanrum som kuade uppstå mellån de mål han finge att utföra. (Forte följer