Om wärzburgska konferensen erfar man nu följande: Såsom utgångspunkt förelåg ett försleg af Bajern Om ömsesidig förpligte!se till identiskt uppträdande. Baden föreslog en radikal politik, allmän mobilisering, inkallende af ella landtdagar och dessas förening till ett pa-lament och ett direktorium, men rönte intet understöd. Ett annat förslas gick ut på att fortfarande ockupera Ho:stein med förbundstrupper, älven med tara för en sammanstötning med stormakterna, och detta förslag mötte blott svagt motstånd. Slutligen antog man dock Sachsens förslag: att öfverenskomma om den hållning, som skulle autagas. såvidt stormakterna ville undsndraza Holstein från förbundsmakten ; att förkasta hvarje ölverenskommelse, som förändrar de båda hertigdömenss rätt att häfda åt förbundet rätten att ensamt afgöra arfsfrågan; att försäkra sig om Holstein genom stt förstärka förbundstruppersa samt att förbereda truppernas mobiliseriog. — Alit detta eer ju mycket krigiskt ut. om än den tyska långsamheten i bandliog icke förnekar sig. Preussen skall vara mycket uppretadt på wärzburgernakterna, medan Österrike söker både att lugna Preussen och mäkla hos mellanststerna. Preussen uppställer nu sin sjette armekår i Lausitz, såsom en hotelse mot RUNN ERT RAOEREDRRTNSRRNSTEE ERNER