Aftonbladet – 2 mars 1864, sida 2

Times anställer följande betraktelser röande de europeiska makternas ställning till å )anmark för närvarande: Unader revolutiooskrigen stod Danmark roget på Frankrikes sida och var, såsom vi tro, den sista som öfvergaf kejsardömet 1å dess lyckas sol gick ned. Det är föryundet med Sverge genom stamförvandtskap och gemensamt språk, och Ryssland ver icke blott deltagare uti uten upphofvet ill den traktat, som satte kronan på den nuvarande monarkens hufvud. Och likväl förspörjes ingenting från alla dessa. Tacksamheten för gamla tjenster binder icke Frankrike; gemensamhet i nationalilet och ge mensamhet i fara kan icke förmå Sverge at röra på sig; traktater och allianser äro lika vanmäktiga i afseende på Ryssland. England ensamt har underhandlat, gjort framställningar, afgifvit föresiällningar, men bar blifvit kallt understödt af tre makter, hvilka bvar och en hafva större intresse i frågan än England sjelft. Emellertid synes sjeltva danska monarkien hotas. Hvilket förfarande fordrar Enoglands pligt att det i säödant fall iekttager? Vi äro vittnen till er grof krävkninog af en traktat, i hvilken vi deitagit, till styrkans oförsynta triumf öfver rätten, och om vi lyssnade till en ridderlig entusiasms maning skulle vi genast ila den förorättede och förtryckta till bjelp. Men det lugna förståndet kommer emellan och erinrar oss, att det icke tillhör våra skyldigheter att beifra all den orättvisa som begäs under solen, och att vi icke äro pligtige att med vapenmakt försvara en trak tat, i hvilken vi deltagit. Förståndet bjuder oss dessutom att taga i öfvervägande, huru föga intresse England har i bevarandet af det kontinenta!s Europas territorialgränser. Vi hafva gjutit oceaner af blod iör den lysande chimåren, maktjemvigten. endast för att se jemvigten omintetgjord så snart den blifvit upprättad. Om Frankrike kan tåligt se sin gamla och trogna bunds lörvandt trampas i stoftet, förstå vi icke hvarföre England ekulle vara mindre kallsinnigt. Man blir klokare med tiden, och den makt som för fem år sedan Xförde krig för en id64 vill knappast öppna munnen för att rädda en vän. Vår flotta bar från Lissabon begifvit sig på hemvägen, och ingenting skulle vara lättare än att skicka henne till Östersjön. Men för hvad ända mål? Det är icke till sjös som Dacmarks öde kommer att afgöras, och den lilla landtmakt, som vi ha till vårt förfogande, kunde öka blodsutgjutelsen och förlänga olyckorna, men kunde icke på längden utöfva inflytande på utgången af ett krig, som föres af 40 å 50,000 man emot stater, som, om det vehöfdes, kunde ställa i fält tio gånger så många. Ett enda ord från de fyra i Danmarks upprätthållande hufvudsakligen intresserade makterna skulle ha förekommit invasionen i hertigdömena. Men af ett eller annat ekäl blef detta ord icke uttaladt, och de makter, från hvilko vi varit berättigade att vänta det, vilja hvarken göra något eller säga oss hvad de hädanefter ämna göra. De glädja sig öfver att England är isoleradt och att det icke kan vinoa understöd från något håll i sina bemödanden att upprätthålla freden, äran och allmän rätt i Europa. Må så vara Men låt dem äfven ibägkomma, ett den triumf de vinge, är vunnen icke öfver oss utan öfver dem sjelfva. Det fordras föga förutseende för att märka, att den dag icke är längt borta, då de på alla sidor begångna felen, både deras, som trampat lag och rätt under fötterna, och deras, som icke ville säga ett enda ord, dä detta ord kunde ha förekommit oberäkneliga olyckor, komma att af dem sjelfva blifva hämnade på hvarandra. Preussen och Österrike äro vida mer än Eogland intresserade i upprätthållandet af allmän rätt och territoriella gränser, och Frankrike, Ryssland och Sverge hafva alla ett större intresse än vi i bevarandet af Danmörk och i de inre förhållandena i Tyskland. Vi lyckönska dem till deras ögon