Aftonbladet – 1 mars 1864, sida 3

villighet som galerslafven släpar efter sig sin kedja. Ledsvad, tung, mördande Jedsnad gnagde på hans innersta bjerta, från morgon till qväll, möjligen med e liten diversion af raseri, som kom bkonom alt rifva sitt år och stöta hufvudet mot första vägg i hans väg, Hans rapport, jå hvilken han ännu alltjemt arbetade, hade förlorat sin förra förmåga att komma honom att glömma de obehag som omgäfvo honom på alla sidor; ej heller hade han längre det fullkomliga förtroende för riktigheten i de idter hen utvecklade, hvilke. i Chambery hade skänkt bang uppgift ett så förökadt behag. Han var nu ej säker om alla hans funderingar voro idel nonsens eller icke; men det oaktadt voro dock de drägligaste af dygm ts tjugofyra timmar de, hvilka kan tillbragte vid skrifbordet i sin vindskammares ensamhet. Ty för att undvika attstöra sin hustru, hvars sängksmmare låg i andra våninsen dörr om dörr med hans, begagnude han cen kammare, han såsom pojke hade bebott, till sina nattliga studier, dt han drog sig undan strax efter supån för alt der stanna qvar änd.till midnatt. Barnaby, som sofisem ma våning, smög sig ofta in i denna Vinenzas lilla h la; men hans närhet störde knappas: dess slillhet; den gamle mannen talade sälla , ehuru han kunie sitta i hela timm r och likt en trogen bund beir kta sin gunstlings sällsamma beternde under hettan ef hans författarskap — buru han ibland lät sin p-nna skena i fullt galopp, så äter lät den etanna, bita uli den, sno sica mustascher eller polisonger, likasom om han velat skrufva ut ur dem hvad han ville ha fram, eller plötsligt stiga upp med ea otålig knyck och börja vandra upp och ned i rumm t. Nära tre månader hade krälat framåt på detta dödligt enformiga sitt, Jå signora Oau