Aftonbladet – 1 mars 1864, sida 2

i mera aktniopstullt sätt att begära en upp ; lysning. Ser ni nu, att ni inte vågar förneka det ! fortfor Vincenzo, utan att akta på svärfa. derns höga ord och later. Ni kastar skymt I liga insinuationer i ansigtet på mig, och då ijag ber er bevisa dem, drar ni er undan I medelst ett qui pro quo. Jag öfverlemnuar åt er sjelf ait ge ett sådant handlingssätt dess rätta namn. Förliden afton voro edra första ord till mig, er måg, efter tio månadera frånvaro, en anklagelse för bedrägeri, och det till i en främlings närvaro. Var detta rättvist? Var detta passande? Ver detta manligt? Herr advokaten reste sig upp, söcande: Jag ser hura det är — ivgenting mindre än en träta kan tillfredsställa dig, och jag vill inte träta. Endera dagen ekall jag stå till din tjenst, och då blir det din tur att lysspa till mig. För närvarande lemner jag år dig att vara herre öfver stridsfältet. Det är retsamt att bli sirgen, då man har den bästa vilja i verlden att slå. Herr advokaten kände sig som om han kunnat i en munsbit sluka sin obändige måg, som på ett eller annat sött alltid behöll öfreranden. Vincenzo var icke mindre uppretad sf öfvertsgelsen at hans återtagande af sin tjenstebefattning skulle möta ett ur. sinnigt motstånd å hans svärfaders sida. Svalget mellan de två hade blifvit betydligt vidgadt. EAPILTET VIL Tunga limmar. — Rosa mådde följande mergonea tillräck: ligt väl för alt intega sin vanliga plats vid middagsbordet, och för vågon tid kommo de båda krigförevda makterna ej i tillfälle