Aftonbladet – 27 februari 1864, sida 3

tyrdubbelt; man hace gjort honom skamligt orätt. Detta insåg den samlade folkhopen straxt; hon blef ledsen öfver den felaktiga dom, hon afkunnet, fyrdubb.lt i stället för tredubbelt; men hon insamlade en liten summa penningar åt hökaren och var ytterst förbittrad, när polisen kom och arresterade honom; folkhopen hade nemligen glömt, a han hade mördat sin hustru och två afsina barn; hon kom blott ihåg att han icke hade mördat det tredje. Det är en gammal bistoria, men den blir ständigt ny. Vi likna en frosspatient med avnandags frossa här i Köpenhamn, och vi öfvergå från de starkaste rysningar till den mest brännande hetta och tvärtom. Så ha köpenhamnarne, det vill egentligen säga en del af dem, haft sin anvandagsfrossa i anledning af Dannevirkepositionens uppgifvande. Den plötsliga sorgens häftiga förbittring och våldsamma uttryck -ha fått ein reaktion; så snart man kom på det klara med, att inga bevis förefunnos på förräderi in optima formayaftal med fienden 0. 8 v., så var det ju tydligt att man både baft orätt i att uttala ordet förräderi, och så gick den betänksaomma delen af de goda köpenhamnarne bort och ångrade sina starka uttryck; den glömde-sorgen och har men öfver Dannevirke, den glömde att det var en national-olycka, att j-ositionen blifvit npprymd, den trodde att det oordentliga återtåget var ett mästerstycke af taktik och beslutet Danmarks. räddning, den var upprörd öfver sig sjelf. och andra, som hade uttryckt misstroende till konungens omgifning och politik, och denna den sycdiga menniskana omvändelsa tills ett nytt och bättre leiverne ba vi haft att fägna oss åt under de sista dagarne. De gerla börsmatadorerna, bvilka känna sig kallade att stödja tronen — likasom om de kunde det, de klena steckarne, i fall den verkligen vacklade — konungens klubb, som är så oskyldig och blott befattar sig med hurrarop för :konungen och lotterispel med en smula hazard, de uppsäga abonnementet på Feedrelandel; man kan icke understödja detta afskyvärda blad, som talar om att tronen vacklar, man måste sluta med att hålla sig den tidningen. Olyckligtvis framkallar uppsägningsmanien en lika liflig tillgång på abon nenter, eå att det är riktigt n tillfredsställelse för bladet att ha ådrögit sig denna ovilja. .Men härtill kommer en adress till konungen. Man måste dock, säga de magnifika och betänksamma medborgarne par preference, visa konungen alt man är riktigt dansk, att man icke vill sluta sig till det parti, som vill slå upp en dörr i brädväggen till Sverge och göra oss till svenskar, Först hade nägra mer eller mindre anonyma medlemmer at handtverksföreningen kokat ihop en något reaktiovär adress; redaktören Bille avsåg det olyckligt, att en sådan adress föreslogs, han talade emotden, och genom en kompromiss lyckades det att få en annan adress till konungen i stället, och den mäste då Bille skrifva under. Adressen försäkrar konungen, att undertecknarne skola sluta sig till honom, att konung och folk böra följas åt, att man vill offra ailt för kronans och folkets rätt; alltsammans mycket prudentligt utan vidare innehåll, och till slut anse undertecknarne nödigt att försäkra konungen att de icke gilla gatu oordningarne i anledning af Dannevirkes utrymmande, alldeles som om konungen skulle ha misstänkt dem derför, Adressen innehåller ingenting ondt, men för resten icke heller någontiog godt. Detta är reaktionen, och den något förfrusna sinness ämningen är åter eu följd ef verkningaroe af Dannevirkes utrym mande; den skall repa sig igen, om det förunnas. vår här att genom en större, lycklig strid afvända uppmärksamheten från hofgunst och småaktigheter. Jag våger dock ieke påstå, att den politiska sinnesstämningen i det hela är tillfredställande här. Vi stå för ögonblicket så ensamma och isolerade i verlden som möjligt. England ville nyligen föreslå oss eitutrymI ma vårt eget land Slesvig, och vi kunna hvilken dag som helst vänta, att samma makt skall föreslå oss att utrymma Jutland. Den yttersta grad at vänskaplighet, som il ord hittills blivit oss bevisad, består i att säga, att detär skamligt om Danmarks integritet och Londobtraktaten icke respekteras; men Növemberförfattningen skell återtagas. Integriteten, den yttre sammanbållning np vill man beskydda, men: till gengäld vill man fremkalla en sådan inre förening, som häller i åtta dagar, och derefter föror. sakar en ny kris, värre än den nuvarsnde, om detta är möjligt. Men på hvad ståndpunkt stå vi sjelfva inför de eventyaliteter, som tyckss komma att påtvingas oss utifrån? Movrad barsegt, att han icke skall gå in på Sebleswig-Holstein?, Slesvigs delning och Slesvigs sjelfständighet; men han: har ickesfsogt sig helstalen, onkfladt det minsia bara kan se, att holsteinarne icke — till och med om vi danskar skulle vilja det --gåin på: någon annan helstat än en sådan, i hvilken de få en. otillbörlig öfvervigt och. under hvilken man alit mer och wer skall lossa på Slesvigs förening med konungariket. -Monrad har ieke afsagt sig helstaten, han håller på aftalen från 1851—52, oaktadt tyskarne för länge sedan förklarat sig lösta ifrån dem, och han kar lofyet föreslå den enligt Novemberförfattningen sammanträdande församliggedo alt upphäfva Noveroberförfattningen; han har lofvat, att deöna församlings beslut skall ig i sanning en herrlig frihet att ha hela Buropa stående midt smat ög mej draget svärd och ropet: beslut, beslut! Men hufudan är au vår ställning inför denna oklara och farliga politik? Det finns ett litet men inflytelserikt parti, som understödjer helsialen3 des representanter umgäs i hofvets krefsar. Vi fidvo vär frihet under giriden för vår natjotalitet; reaktionen mot de libgsala framstegen har hittills icke haft någon makt; men nu,-dö vi åter sirida för vär har tionalitet, nu kommer reaktionen till makt. Motsetåndarne mot vår fria författning äro tillika motståndare-mot vår sterka nationala utveckling, ooh dessa motståndare ha fått mol genom konpogens tillirädg till regerin: gen, ja, de ha till och med blifvit käckare efter Dannevirkes utrymmande. Dessa motståndare äro representerade i kabinettet, isynt af utrikesministern Qvaade och den