Aftonbladet – 25 februari 1864, sida 3

Tidningarne redogöra nu utförligare för ord Russells svar på lord Strathedens interjellation i öfverhuset den 15 dennes angånde Englands garanti för Danmarks inegritet. Lorden yttrade: Jag tror att min ädle vän har fullkomligt rätt ti att, då han hyser den af honom uttalade meing i afseende å 1720 års garanti, framdraga rågan inför eders herrlighet, och det är också tan tvifvel en fråga, som H. M:ts regering icke år lemna ur sigte vid förefallande underhandingar. Men jag tillstår, att jag ej kan anse det inskvärdt, att vi nu, då ingen omedelbar fråga r före i öfverhuset, inlåta oss i en diskussion fver de mellan England och Danmark befintiga förpligtelserna. En allmän fråga i afseende ett dylikt fördrag eller en dylik garanti föreigger visserligen. Det är nödvändigt att pröfva, inder hvilka förhållanden garantien kommit till tånd, samt om ej vissa politiska åsigter, som öranläto den, äfven begränsade dess omfång. Jet är nödvändigt att undersöka, hvilket krig edermera blifvit fördt mellan den makt, som af garantien, och den makt, ät hvilken den rafs. Det är nödigt att undersöka, om det gelermera afslutna fredsfördraget bekräftade den ngångna garantien eller i; Jag tror att hvarje ngelsk regering, som skulle våga utan grundlig rötning uttala en positiv mening om denna råga, skulle handla ganska lättsinnigt. Denna oröfning har H. M:ts regering begynnt. Saken ar redan blifvit afhandtad och diskuterad ; men ag kan ej säga att vi kommit till sådana resulater rörande de särskilda omnämnda punkterna, att jag kan finna mig föranlåten atti detta ögonolick förklara hurudant regeringens definitiva beslut i denna sak är. Så mycket är dock fullkomligt klart, att afseendet å 1720 års fördrag måste ha inflytande på hvarje underhandling, hvari vi möjligen kunna komma att inlåta oss med utländska makter. Hvad år 1848 angår, så har min ädle vän ganska riktigt och sannt talat om den till Berlin sända depeschen och deiundlerhuset förefallna diskussionerna; men det tär en anmärkningsvärd omständighet, och icke minlre anmärkningsvärd än ländande den dåvarande regeringen till ära, att hon icke genast förkarade att England beslutit göra nämnda garanti gällande medelst våld, om den skulle ha blifvit bruten: af den preussiska regeringen. Tvärtom sade den preussiska ministern, att det ej var fråga om garantien, då preussiska regeingen icke hade för afeigt att bryta den. 5Selermera vände man sig till lord Palmerston och han sade: Storbritannien har nu öfvertagit rollen som medlare; det vore oförenligt med en medlares ställning att förfökta den ena partens sak mot den andra, och derföre vill jag nu icke inlåta mig på garantifrågan: Om vi betrakta sakernas nuvarande ställning finna vi, att under let den är ytterst invecklad, är den uppenbarligen en helt annan i afseende å några af de iyska makterna än i afseende å Österrike och reussen, hvilka föra krig i de danska hertigdömena. MNägra af detyska makterna, och bland dem Baiern, ha ej hyst någon betänklighet vid att förklara, att de anse prinsen af Augustenborg berättigad att bli erkänd såsom hertig af Holstein och äfven såsom hertig af Slesvig, och att deraf skulle kunna följa att de skola försöka sätta honom i besittning af hertigdömet Slesvig. Om nu detta försök skulle göras att sätta hertigen af Augustenborg i besittning af hertigdömet Slesvig, så skulle England bli nödsakadt att förklara, huruvida det vore förpligtadt eller ej att stå fast vid 1720 års fördrag, och om det vore förpligtadt härtill, skulle det göra sin pligt att komma Danmark till hjelp i hertigdömet Slesvig. Men Österrikes och Preussens ställning är en helt annan. Österrikes och Preussens meddelanden i depeschen af den 31 Jan. gifva ingalunda någon utsigt till Danmarks styckning. Tvärtom säga dessa makter, att de vid sin inmarsch 1: Slesvig stodo fast vid principen af Danmarks integritet och att ändamålet med deras inmarsch i Slesvig just vore, att de ville utkräfva uppfyllandet af de förpligtelser, hvilka konungen af Danmark såsom hertig af Holstein, och i ingen annan egenskap, iklädt sig. Om han ej vore hertig af Slesvig, kunde de e göra något anspråk på att begära uppfyllandet af de utaf hans företrädare ingångna förbindelserna. Nu måste jag säga, att jag vid detta sakernas tillstånd, ett högst inveckladt och svårt tillstånd, under det kriget ännu rasar, men de båda makterna förklara att de gå till Slesvig för att taga det såsom materiel pant, anser det högeligen önskvärdt att hellre försöka att på fredlig väg uppgöra alla dessa frågor än att genast skrida till något, som såge ut såsom en på nämnde garanti sig stödjande hotelse. Österrike och Preussen samt alla Europas hufvudmakter måste veta att bertigdömet Slesvig och hertigdömet Holstein icke utan allmänt aftal och utan allmänt öfvervägande af den stora frågan å de europeiska makternas sida kunna öfverlåtas på rågon an: nan makt än konungen af Danmark. Äfven detta förekommer i det bref, hvarom jag talat. Dessa makter medgifva, att om någon förändring i förhållandena inträffar, om någonting nytt föresläs, blir detta en sak för öfverenskommelse och rådplögning. Jag medgifver fullkomligt, att hennes majestäts regering i afseende å de bindande förpligtelserna i 1720 års garantifördrag. måste fatta ett beslut på grund af den bästa kännedom orm saken, som hon kan förskaffa sig, samt på grund af de bästa rådslag. Det oaktadt är det, säger jag, önskligt för den europeiska fredens skull att allt, kom kan uträttas på underhandlingens och meddelandets väg, göres, innan man skrider till en handling, hvilken ganska snart skulle kunna ha en fiendtlig hållning mellan några af stormakterna till följd. Min ädle vän vet ganska väl, aw Frankrike år 1727 på samma sätt garanterade Slesvig åt Danmark. Han vet vidare, att åren 1767 och 1773 underbandlingar på samma grundval föreföllo mellan Danmark och Ryssland samt att slutligen ett fördrag undertecknades. Är det ej önskvärdt att få veta hvilken åsigt Frankrike och hvilken åsigt Ryssland hyser rörande betydelsen af dessa törpligtelser? Det är saker, som nära beröra den europeiska freden och Storbritanniens ställning. Jag måste undandraza mig att i detta ögonblick uttala en bestämd mening, och på samma gång jag tackar nin ädle vän för det an vidrört ämnet, måste jag upprepa att jag icke utan ytterligare öfverläggning kan tillkännagifva någon regeringens bestämda afsigt. Från London berättar en korrespondent, att prinsen af Woales på en af gardesoffice rare till bans ära i Windsor föranstaltad bankett skall ha vid en skål hållit ett krigiskt tal, som varit riktadt mot Tysklsnpd. Enligt underrättelser från Honolulu har konung Kamehameha på Sandwichöarne af lidit vid 30 års ålder. Hans död skall vara förorsakad af sorg öfrer hans enda sons död för omkring 16 månader sedan. Sedan dess har han med ein gemål lefvat i största enslighet, förströende sig med att öfversätta den engelska bönboken på sina fäders språk; af öfversättningen, som är försedd med ett förord sf konungen, ha några exemplar ankommit till London, ITALIEN Itelienska regeringen hade uti Frankrike och Belgien beställt 80.000 refilace gevär af yppersta konstruktion, att levereras under den första bälften af 1864. AMERIKA. Förenta Stateroas tvistigheter med Japan hade blifvit bilogda. Japanska regeringen hada nå erbarnda af amorikanalke cändaohna