Aftonbladet – 25 februari 1864, sida 3

UlilnaUuS KUTEUSPUaRRUMS. (Från Aftonbladets korrespondent.) Wien den 15 Februari. De händelser, som förberedas vid nedral J)onau, äro digra af förvecklingar. Det beräftas officielt, att den ottomaniska Porten mnar tillställa alla makter en not, förl tt begära en skyndsam lösning ef de svåigheter, som furst Couza framkallat. Poren lär komma att tillägga, att den skalll e sig nödsakad att handla och ockupera urstendömena, om makterna ej svara på lepna förklaring. Enligt mig enskildt tillvandakomna underrättelser är allt detta fullt illförlitligt, och jag tror mig kunna tillägga, tt man i Konstantinopel anser sig ega be. ris på ett godt förstånd mellan furst Couza och Servien. Man påstår, att han är medorottslig i den sammansvärjning, som förveredes för att insurgera de turkiska provinserna. I detta ögonblick rycka 50,000 icke 100.000 såsom det uppgifvits i ett teegram) till furstendömena. Denna kontinvent tyckes, i förening med den anatoliska armen och flera andra kårer, bland andra le 5000 man som befinna sig i Adrianovel, förslä att hålla Donefurstendömena i ygeln. Man tror att England och ÖOsterike i hemlighet egga Turkiet att handla såsom det gör. Men ännu en annan förveckling finnes för handen. Det engelska kabinettet har ernållit underrättelse, att den mest lifliga agiation bedrifves i hela mindre Asien, Thesalien, Epirus och Albsnien. Ett förslag ill resning i stor skala står i samband med len nuvarande agitationen i Grekland. Lordlöjtnanten, som för närvarande befinner sig på Joniska öarne, lär också till följd häraf na skrifvit till London, att om den unge sonung Georg vill behålla sin krona, måste nen upphöra attkämpa mot nationalkänslan, hvilken oemotståndligen drifver det grekiska folket att eftersträfva de ännu under Turkiet lydande grekiska provinsernas frivörelse. Det var till följd af dessa ideer som konung Ottos tron störtades. Konung Georg skall icke kunna beherrska situationen på annat sätt, än genom att ställa sig spetsen för rörelsen. Garibaldi befinner sig bättre. Ansatt, såsom han är, från alla håll af sina vänner, kan man vänta sig att få se honom snart lemna sin ö, för att begifva sig till Genua. Blott och bart hans närvaro skall åstadkomma en liflig agitation i Piemont. Man befarade äfven en annan demonstration i Milano, under det besök som Victor Emanuel kommer att göra der. Mellan handlingspartiet, som vill göra nåsot, och kejsar Napoleon, som ännu ej vill att Vietor Emanuel rör på sig, befinner sig denne i stor fötlägenhet. Victor Emanuel ir stolt öfver att hans arm nu uppgår till 300.000 man och snart kommer att förökas till 400.000. När man till konungen anmärker, att han ingenting har att göra med dem, så när eom på en 60.000 man, vill han ej höra på det örat. Men han tycker om krutrök. I hemlighet önskar han inom sig, att kriget måtte utbryta. der sig derpå, men penningar fattas. Ricasoli, som nyligen besökt Rom (der han köpt sig ett hus), har varit kallad till konungen, hvilket väckt mycken uppmärksamhet. Man börjar i Turin tro, att om österrikarne skulle i ett blifvande krig analla Italien, skola de först vända sig mot Bologna. Det är derföre man nu befästar denna stad. I ett enskildt bref till mig från Turin försäkras det, att konungens och Ricasolis samtal förnämligast vändt sig häromkring. I samma bref tillägges, att amiral Persano, fom äfven för några dager sedan ankom till Turin, skall organisera en iten flotta, bvars fartyg skola tagas från Genua och Neapel. Det skall vara meninoen att skicka den till Adriatiska hafvet. Men engelska sändebudet har gjort allvarsamma förställningar för den händelse att expeditionen skulle utsträckas bo tom Ancona. Slutligen har äfven Cialdini varit kalad till Turin, men det var icke fråga om att gifva honom något befäl. Hans helsotillstånd är ej sådant, att det tillåter honom aga någon verksam dl i ett fälttåg. Italien är således i rörelse. Men det är min pligt såsom korrespondent att tillägga, alt man allmänt inom politiska kretsar i Wien är öfvertygad om, att kriget ekall kunna undvikas i vår. Man räkner på, att Österrike, till följd af sin samverkan med Preussen i Holstein och Slesvig, är indirekt betäckt i Venetien. Det finnes i detta afseende icke något hemligt fördrag mellan Preussen och Österrike, som garanterar Österrike dess italienska besittnipgar. Men man inser, att så länge kriget varar i Norden, är Preussen just härigenom mnödsakadt att betäcka Österrike på andra punkter. Mången tror till och med, att Österrike just af detta skäl kastet sig in i en expedition, af hvilken det ej kan hemta någon omedelbar fördel. Vårt riksråds session afslöts i dag med ett ganska konstitutionelt tal, som helsades med bifsllsrop af kammaren. Tolet snmärker sisom ett godt förebud till konstitutionens förverkligande, att representanten för Siebenbärgen infunnit sig i riksrådet, samt att kamrarne, oaktadt ungrarne ännu ej infinna sig, ekyndat att bevilja anslagen till lindrande af den nöd, som sistlidet års torka förorsakat i ett stort antal ungerska distrikter. Kejsaren påminde särdeles lifligt om, att hvarje kreuzer, som hans regering gifver ut, blifvit grundlagsenligt beviljad af landets representation, samt att Österrike icke regeras utan en regelmässigt anslagen budet. Denna genomskinliga anspelning på vad som försiggår i Preussen väckte stort uppseende. Vapenbrödralaget tyckes ej förbindra, att man på högre ort såväl i Berlin som i Wien har smak för att gifva små pikar. Vära tidningar beklaga, att prins Fredrik Carls proklamation tyckes halka öfver Österrikes krigiska förtjenster och bedrifter. Hvad beträffar den delaftronvtalet, som rör hertigdömena Slesvig och Holstein, är ni i tillfälle att till dess rätta värde uppskatta den, och jag afbåller mig derföre nu Man förbere