Aftonbladet – 25 februari 1864, sida 2

ättigheter i detta afseende; och då det gynnamma ögonblicket inträffar, litar jag på er, nin dyre vän, att ni bistår mig.4 Det kan ni göra med fullt förtroende, nen jag måste på förhand helt öppet beänna för er, att det blir nästan en omöjighet att åter försätta er i en ställning enlast hälften så lofvande som den ni bortxastat. Ja, det är detsamma, sade Vincenzo; jag skall vara nöjd med en underordnad, ned hvad som helst. Ung som jag är — ndast tjugofyra år — och beherrskad af on verklig passion för arbete, skulle det stå ora hårdt om jag inte skulle kunna ersätta jen förlorade tiden. Ack, det var sannt! on sak får jag inte glömma — första hälfLen af andra delen af min rapport är färdig, och jag har med mig alla nödiga materialerna för den sista hälftens fullbordande. Skall jag afsluta den och skicka den till er? Ja, gör det, sade Onofrio. aSkulle ni kunna skaffa mig fem minuters audiens hos ministern? Det tror jag nog att jag skulle kunna; men jag skulle inte vilja råda er att besöka honom. Jag torde knappast behöfva nämna, att ministern är i hög grad uppbragt på er, och jag tror att tiden skall göra er bättre jenst hos honom än ett svmtal just nu. Sådana mildrande omständigheter, som ni skulle framställa för att värna er oskuld, skulle endast göra saken ännu värre, genom att ytterligare nedsätta er i hans omdöme; — det är nemligen en at hans käpphästar att män skola vara herrar i sitt hus — något som man mäste förlåta, efter gzom han är ungkarl. Då Vincenzo efter ett långt besök lemnade sin vän, kände han sig litet mindre olycklig än då han kom till honom. Det