Aftonbladet – 24 februari 1864, sida 2

Om välgörenheten vill sin lexlust tvinga, Mindre bitter blir då fattigdomens lott, Ty ett milslångt tal till halftumsskänk kan bringa Harmens glöd på kinden, tal om än så godt Fyller ingen mage. — Broder akta dig! Peppra ej din gäfva — ge din skärf och tig! När du ser en usling, sök ej straxt att leta I hans röda näsa skälet till hans nöd; Kanske har hon rodnat utaf harm att veta, Huru ofta munnen lidit brist på bröd; Det går upp och ned för oss på lifvets stig, Om du skulle falla! Ge din skärf och tig! När en liten parvel om ett öre gnäller, Stå ej der och Xbräkt, hvad du om honom tror. Kanske stryker gåfvan åt till karameller, Kanske bär hanghem den till en fattig mor. Kanske har han intet hem som väntar sig, Mins din egen barndom — ge din skärf och tig! Höljd i trasor står en gatans Magdalena, arnet invid barmen eger ingen far. Rynka pannan ej du hittills englarena, Vet du ej att mången engel fallit har. Ömkan för den fallna, bön till Gud för dig, Skadar ingalunda — ge din skärf och tig. Mästarns bud du följer, när du hemligt håller För den venstra handen, hvad den högra gör; Gerningen skrifs upp i himlens protokoller, Kommer dig till godo engång när du dör. Godt att då ha samlat, ty vid himlens tron Stå till sist vi alla såsom fattighjon.