Aftonbladet – 22 februari 1864, sida 3

till Rumelli för att följa med honom och der tillbringa någon tid. Denna önskan hade sin naturliga förklaring i hennes kär. lek tll hennes far och hennes fillgifvenhet för den ort i hvilken hon blifvit tödd och uppfödd. Daremot var han giad att kunna såga, att försämrad helsa icke. hade uågon del deruti. Rosa tålde ganska väl Chemberys stränga klimat; och med undantag af en lätt feber, som endast hade räckt några få timmar, hade hon mått fullkomligt väl allt sedan sin ankomst. Han försäkrade herr advokaten att han helt och hället stämde öfverens med honom uti att anse Rosas helsa för det vigtigaste af allt. Att hennes tankar voro sorgsna och nedslagna var högst ledsamt att höra, eburu det icke öfverraskade honom. Rosa bade mycket bestämda åsigter i fråga om religiösa saker och var starkt intagen emot vissa mått och steg som nyligen hade föreslagits parlamentet. De flesta sf hennes bekanta hyste samma åsigter och stärkte henne i dem. Den religiösa partiandan var för ögonblicket mycket häftig i Savoyen, och Rosa dref sin opposition mot styrelsen ända derhän, att hon ansåg det för en skam att förvalta en syssla under densamma — en skam, som hon gerna ville bespara sin men. Han å sin sida såg sakerna från en fullkomligt motsatt synpunkt, och denna brist på likstämmighet förorsakade emellanåt litet obehag. Men Rosa hade allt för godt förständ för att icke inse att hennes man hade samma rättighet till tankeoch handlingefrshet hvarpå on sjelf gjorde anspråk. Derpå meddelade Vincenzo-ett utdrag ur Onofrios bref, innehållande ministerns fördelsktiga omdöme om hans rapport, samt omnämnde hvilket ovanligt bevis på gunst han hade erhållit. Han slufade otlt bref med ett mo