Aftonbladet – 22 februari 1864, sida 2

voro fullkomligt enligt naturens vanliga ordning. SDömen icke, så varden I icke dömda, De trenne hårda slag, som efter hvarandra hade drabbat konungen, borde snarare bidraga till att öka hans undersåters sympati och tillgifvenhet, än göras till utgångspunkter för orättvisa anfall och svärtande omdömen. Han hade ett lika ömt samvete som någon annan, och hans samvete var fullkomligt lugnt. Han fordrade för sig sjelf den frihet i omdöme och handling som han gerna beviljade henne. Han besvor beone i namn af allt hvad heligt var, att lugna sin oro för bans skull. Kort sagdt, allt hvad en förståndig, kärleksfull, fredsälskande man kunde säga under dylika förktållanden, sade Vincenzo. Ar detta ditt sista och oåterkalliga beslut?4 frågade Rosa, då han slutade att tala. Ja, det är det. cNå väl, då vill jag säga dig hvad jag ämnar göra. Jag skrifver till pappe, att han tager mig härifrån.4 Ja, det går an. Du sade att om pappa kom och besökte oss, kunde jag följa tillbaka med honom, om jag så önskade. Ja, jag sade så.t Vi förstå således hvarandra?4 slöt Rosa i det hon lemnade rummet. sFullkomligt. Hennes känslolöshet hade uppväckt en storm af förtrytelse i Vincenzos bröst. Den gaf sig luft i detta utrop: tiennes hjerta är ju torrt som en pimpsten! KAPITLET VI. Nådestöten. Början af månaden medförde både väl. komna och cövälkomna tidningar för Vin.