Aftonbladet – 22 februari 1864, sida 2

olycksbådande eld i det bleka angigtet. Hon började med högtidlig stämma sålunda: CVincevzo, du bad mig denna atton säga dig hvad jag tänkte på. Jag sade dig ait jag koappast visste det; nu vet jag det, och jag har kommit hit för att besvara din fråga. SInte här, inte här! ropade Vincenzo och slöt henne i sina armar; Shär är för kallt, elden har slockvat; dina händer, min älskling, äro som is, din panna bränner; du fär inte stanna här. Hon fästade ej någon uppmärksarohet vid hans böner, utan fortfor 1 den halft iospirerade ton, i hvilken kyrkoherdens mor vanligen talade: SVincenzo, Guds finger är lätt att skönja I alla dessa hemska dödsfall. Ve dem som ej vilja se den hand scm slår! Låt css lemna detta Babels torn, innan det faller i stoftet; lå: oss öfverge det dömda fartyget icnan det sjunker. Jeg har kommit hit för att varna, for att bönfalla dig. 4Iote här, inte här!4 utropade den balft förvirrade unge mannen, i det han försökte att med mildt våld draga henne ut urrummet. Du mår inte bra, min engel — du har feber; kom, följ mia härifrån — i mor on ....v Rosa föll härvid in: I morgon är det kanske för sent. Hör mig — ja, du skall, du måste höra mig, ända till det sista ord jag har att säga dig Vincenzo, du är på god väg till förderfvets brant. Gud sjelf kullar på mig attjag skall rädda dig. MNitet för din själs frålsning har varit brinnande inom mig alit ifrån min barn dom. Alit från den dag du lemnade seminariet har jag inte upphört att bäfva för dig. Furin och hvad du der lärde bar varit lika mycket gift för din själ. Jag sökte efter