Aftonbladet – 19 februari 1864, sida 3

Å vore tiliräknelig för sina handlingar, hemstil lande Roos om icke domstolen skulle fiina nödigt ai förordna det maj rens sinnesförtattnin måtte af läkar undersökas. Att någon skruf fanns 1ös i majoren hufvud, derför talade äfven den omständigheten förmenade svaranden, att majoren påstått de Roos vore en ur hans tjenst afviken person, hvil ket ej kunde vara fallet, då Roos sig vet rlig aldrig hade varit i hans tjenst. För öfrigt yr kade Roos, att käromålet måtte ogillas. Rätter förklarade, alt beslut i detta mål äfven skulle vid tingets slut meddelas. Länsman Ekstam mot majoren Stjernsvärd, än: gående edgång, som häradsrätten Hlagt maj ren i ett mål mellan honom och statkarlen Wir ström, angående af majoren å Wirström utöfvad: väld. Ett vittoe har nemligen intygat. att ma joren under oqvädinsord vid något tillfälle skulle ryckt Wirström i skägget. På grund af den be: visning, som härom blifvit förebragt, har majo ren af häradsrätten blifvit ålagd, då sanningen ej på annat sätt utrönas kunnat, att med sjelf sins ed, vid Gud och hans heliga evangelium, vita och betyga. att han ej ryckt Wirström i skägget. Länsman Ekstam företedde nu hofrättent utslag, der majoren anfört besvär, och befanns häradsrättens utslag derigenom stadfästadt. Som detta emellertid ej var laga kraftvunnet, förkla. rades målet beroende på vidare anmälan. Ytterligare förekommo följande mål: majoren Stjernsvärd mot betjenten Ringdal; majoren Stjernsvärd mot betjenten Pettersson och majoren Stjernsvärd wiöt statkarlen Wirström, alla tre angående afvikande ur tjensten. I det första målet kommer utslag att meddelas vid tingets slut. De båda andra uppskötos, då ingen af parterna fanns tillstädes. nder handläggningen af ett utaf de sednäre målen uppsteg allmänna åklagaren och hemställde, om icke rätten, på grund af de utaf majoren instämda målens beskaffenhet, och då en af parterna redan påyrkat undersökning af hans sinnesförfatwning, fann anledning vara för harden atte — — — Längre hann icke allmänna åklagaren, ty han afbröts af ordföranden, med den förklaring, att han i detta mål ej förde någon talan mot majoren, utan uppmanades han att framkomma med sin hemstälian 1 detta hänseende, då han sjelf hade något mål mot majoren. Något sådant tillfälle yppade sig likväl icke sedermera. Utom alla dessa härofvan omnämnda mål, hvarmed majoren upptager större delen af domr stolens tid under rättegångsdagarna, vär referenten i tillfälle att se en promemoria, som majoren tillställt allmänna åklagaren, med begäran; att han till instundande sommarting skall uttåga stämning å icke mindre än 15 af majorensgamle tjenare, å hvilka yrkas ersättningsansv r, för er: hållen städsel, uppburen lön. försummadt arbete och förstörda persedlar, med tillsammans 13414 rdr. Bland dem, å hvilka stämning skule uttagas, befinner sig äfven en f d hönspiga hos majoren vid namn Christina Håkansson, som majoren förmenar vara skyldig honom 305 rår för försummadt arbete i hans tjenst och förstörda persedlar. Det höga beloppet lärer vara tillkommet derföre, att det ej gått väl med hennes skyddslingars, små kycklingars, gåsoch kalkonungars uppfostran. Då teferenten omkring kl. !,, 12 i tatt lems nade tinget pågingo ännu rättens förhandlingar. Såsom ordförande fungerade v. häradshöfding Wallenståen. Samtidigt med de talrika nyfikna, som samlades vid Barkarby, hade äfven en mängd menniskor sammanströmmat utanför härvarande länscellfängelse, för att se majorens affärd derifrån. Den droska, hvarmed majoren skulle afföras till tivget, stod redan färdig kl. half 7 på morgonen. men, såsom vi omnämnt, blef majorens resa at sjukdom hindrad, och den nyfikna massan hade stått der förgäfves. Omkring kl. 12 på middagen lemnade majoren, sedan läkaren afgifvit sjukbetyg för honom, länscellfängelset och benner sig nu åter på fri fot. Öfver den förmenta orärt, som majoren anser sig hafva lidit genom landshöfdingeembetets sätt att försäkra sig om hans person för inställelse vid det till i går utlysta tinget, hade han redan i förgår till justitieombudsmannen inlemnat en skrift, affattad i t.r majorens vanliga manår. Vi hafva endast haft tillfälle att genomögna denna skrift, som af justiieombudsmannen remitterats till landshöfdingeembetet i Stockholms län för utlåtandes afgifvande, och återgitva derför endast det hufvudsakliga af innehållet. Majoren klagar deröfver, .tt den 16 dennes omkring klockan 7 på morgonen till honom inträngt två exekutionsbetjenter och trenne poliskonstap:ar, hvilka företett hr underståthållaren Almqvists order att föra klaganden till Stockholms läns landskansli påföljande dag kl 26 m., hvarjemte förmältes att hr undersvåthållaren muntligen tillsagt att orderna genast samma daj skulle sättas i verket. Hr majoren hade derp förts till landskansliet och således häktats omkring kl. 10 f. m., dervid han från porten beledsagades af en större tolksamling. Vidare klagas derötver att han, uppkommen på landskansliet derstädes, såsom arresterad, fått vänta till kl. half 12 på dagen, då den af majoren så väl hos justitiekansleren som justitieombudsmannen grundlagsenligt för grava tjenstefel och anbefalda våldsåtgärder anklagade landshöfdingen i Stockholms län sig å landskansliet infann och lät föra majoren under bevakning till Spulfängels set — allt I strid med ridderskapets och adelns privilegier år 1720 8 16. Hr majoren, som förmente föregifvandet att berörde :gärd skedde i enlighet med t. f. domhafvan lens i Färentuna härad, v. häradshöfding Fischers utslag den 11 gistl. Januari, sakna gällande kraft, då bemälde Fischer den 5 i sistnämda månad hos justitieombudsmannen vore anklagad (likaledes af hr majoren) för grofva (7) fel såsom domare, och kommunikation af anklagelsen blef honom delpifven före tinget den 11 Januari, och i följd äraf enligt svensk lag jäfvig att sistberör dag emot klaganden utöfva domarekallet, anhåller derför att hr justitieombudsmannen måtte vidtaga skyndsam, laglig och grundlagsenlig beilran af hvad honom vederfarits. Gasbelaget och dess entreprenör. Till poliskammaren ha nästan dagligen. in 6