Aftonbladet – 19 februari 1864, sida 3

Mee PE SVEA Nee ensamt ——— st Rättegångsoch Polissaker. Stjernsvärdska målen. Redan tidigt på förmiddagen i går börjäde en mängd folk samlas vid Barkarby gästgifvargard, ditlockade af nyfikenhet att få se majoren och riddaren G. M. Stjernsvärd inställas intör Sollentuna häradsrätt. Längre fram på förmidda gen visste en och annan4rån staden ankommande emellertid ryktesvis berätta, att majoren hastigt å länscellfängelset insjuknat i diarihe, så att han sannolikt icke skulle komma, och dessa rykten vunno bekräftelse, då kronolänsmannen i often, Brundin, som inrest till länscellfängelset, för att afhemta majoren, slutligen ankom till tingsstället, men ensam. Man fick nu full visshet om att majoren var sjuk; men den församlade menigheten, som erinrade sig hurusom majoren vid ew föregående rättegångstillfälle äfven helt hastigt insjuknat (han hade fått värk i armen), tycktes ej vilja sätta tro till hvad som nu upp; gafs, att majoren led af magplågor. Icke förr än majorens mål påropades, och sjukbetyg för majoren, utfärdadt af provinciailäkaren, doktor Rydberg, företeddes inför domstolen, tycktes man sätta tro till, att majoren verkligen hade laga förhinder. Sjukbetyget innehöll, att majoren var sjuk, så att han icke utan fara kunde vid tinget inställas. De mål, hvari majoren figurerade, dels som svarande, dels som kärande part och hvilka vid tinget påropades, voro följande: T. f. landsfiskal Ekstam, fjerdingsmannee Moell och ansell Lindström mot majoren och viddaren G. M. ; Stjernsvärd. A kärande sidan tillsvädeskommo i samtliga parterna, och blefvo de ånyo hörda öfver åtskilliga omständigheter, rörande de at dem mot majoren gjorda angifvelser. Dervid upplystes nu, att vid den misshandling mamsell Lindström undergått den 30 sistl. Juli, majoren äfven skulle ha slagit en tand ur munnen på henne. Ett förut afhördt vittne, betjenten Jacobsson, intygade nemligen, att han sett mamsell Lindström, innan hon gick in till majoren. hafva alla framtänderna i öfre käken i behåll, men efter misshandlingen hade han saknat en tand, hvaraf endast ett par skärfvor nu funnos qvar. Säsom skäl till att Lindstiöm ett par gånger efter henne tillfogad misshandling ändå återvändt till Skansen, u .pgaf hon, att majoren ditlockat henne under förespegling, att intet ondt vidare skulle hända henne, och att hon skulle utfå hvad hon hade att fordra af honom å sina lönevilkor. Fjerdingsmannen Moell afgaf en mera detaljerad beskrilning än förut öfver sitt besök på Skänsen ofvanstående dag, omnämnande bland annat hurusom han, då majoren mot honom utfarit i otidigheter, bedt majoren calmera sig och dricka ett glas vatten för att lugna sig. På majoren slutligen knuffade till Moell ett par gånger för att få honom ur rummet, hade Moell, som uppgaf sig vara närmare bekant med majoren, mera på skämt än allvar yttrat: akta dig du, att jag ej arresterar dig. Majoren hade vid detta hot sprungit in i ett angränsande rum samt återkommit, hafvande riddarhuspolletten på bröstet. fryggad genom denna vignga, runda papperslapp, hade han nu mot Moell framsträckt händerna, yttrande: nå så fängsla mig då, hvartill Moell svarat: vi ja, var cj så säker du, riksdagstrumpeten blåser snart, och då:kan det nog hända att du komrer i fängelse. Något nytt förekom ej vidare 1 detta mål. På fråga af ordföranden hvad allmänna åklagaren hade att säga i saken, anförde kronolänsmannen Brundin, at han yrkade uppskof med målet till sluttinget, då majoren skulle, enligt samma skärpta bestämmelse, som nu varit stadgad, in; ställas genom kronobetjeningens försorg, förbehållande sig allwänna åklagaren att då. efter tagen del af handlingarne, få slutpåstående afgifva. Rätten lemmadsbifall till yrkandet i gin helhet, Majoren Stjernsvärd mot t. f landsfiskalen Ekstam, Stämningen upplästes och yrkades deri ansvar å Ekstam, under förmenande att han, i egenskap af t. f. kronolänsman i orten, gjort sig skyldig till tjenstefel, då han skilt statkarlen Wirström ur majorens Ijenst. Majoren fordrade derjemte, att Ekstam skulle ersätta all den kostnad och skada, som drabbat majoren genom Wirströms aflägsnande, På denna stämning gemälde Ekstam endast att, då majoren hvarken sjelf var tillstädes eller ställt ombud för sig, målet måtte afskrifvas. Domstolen förklarade, att beslut i saken skulle meddelas vid sluttinget. Majoren Stjernsvärd mot fjerdingsmannen, arrendatorn af Thureberg, hr Moell, angäende tjenstefel, som förmenades ba bestått deri, att Moell efter den misshandling, som mamsell Lindström den 30 sistl. Juli, undergått, skulle fört henne från Skansen. Å stömringen svarade hr Moell, att han icke skilt mamsell Lindström ur tjensten. Han hade vid ifrågavarande tillfälle, på order af då t. f. länsman Ekstam, begifvit sig till Skansen, sedan det för honom blifvit uppgifvet och inrapporteradt af en utaf majorens tjenare, att majoren höll på att piska ihjäl mamselt Lindström. Anledningen till hans besök var endast att freda mamsell Lindström samt afvärja olycka; att mamsell Lindström, då Moell begaf sig från Skansen, sjelfmant hade ställt sig under hans beskydd och begärt att få följa hotom derif:ån, hvilket han hvarken kunnat eller velat förvägra henne. För öfrigt framställde Moell samma yrkande som Ekstam, om målets afskrifvande. och kommer äfven härom rättens beslut att meddelas vid tingets slut. Majoren Stjernsvärd mot fanjunkaren Flöjt och, såsom det heter i stämningen, afvikne drängen Gustaf Roos. Af stämningen inhemtades, att majoren under sistlidne jul rest bort, sedan han till1 sagt Flöjt att noga vaka öfver ett afloppsdike. Annandag jul inträffade emellertid ett starkt töväder, och då begaf sig, att afloppstrumman genom vattnets häftiga påströmmande gick sönder, så att en åker, till våren ämnad till rofoch morotsådd, öfverströmmades af vatten, hvilket ännu qvarstår och ej kan hinna afdunsta, så att några rofvor och morötter kunna skördas derå för instundande skörd. För den förlust som majo ren förmenar härigenom honom tillskyndas, har han stämt Flöjt och Gustaf Roos, och har yrkat icke mindre än 600 rdr i ersätining. I Hr Flöjt förklarade att han ej ansåg sig be-(; höfva ingå i något slags svaromål härom, och ! rkade målets afskrifv.nde. Drängen Roos in-: emnade deremot en skriftlig förklaring, hvari han : förmenade den omständigheten, att majoren af-; fordrade honom, en fattig dräng. 600 rdr i er-j sättning, derför att ett tigt töväder inträffot annandawm JK hav; Et mninreR ske i