Öfverallt inom den europeieka pressen ser man uu efterhand den skandinaviska enhetsfrågan börja bringas på tapeten. Det är visst inga genomförda resopnementer, sow ådagalägga, att man närmare tänkt sig in i frågans praktiska detaljer, men dock från alla håll antyduingar, som vittna derom, att denna frågas vigt för politiska jemvigten i Europa börjar ingå i det allmänna europeiska medvetandet. Vi ha redan omnämnt oågra uttalanden i franska blad. Till och med i ett och annat tyskt blad ser man hänvtydniogar derom, att ett Skandinavien dock till slut torde vera oundvikligt, ehuru oaturligtvis tyskarne ej mena att Slesvig hör dit. Sjeltva det för framtiden så obekymrade och endast för ögonblickew haudelsiotressen ömmande Times yttrar i ett af siva sednaste nummer, att Daumerk för den orätt, som Tysklands öfverspända nstionalkänsla kan vilja tillfoga det, kan söka en ersättniog i sambandet med de skandinaviska konunogarikena. Troligtvis tänker det stora citybladet dervid icke synnerliger mycket på, att antingen Danmark står ensamt eller träder i någon förening med de båda brödrarikena, är Slesvig lika oundgängligen nödvändigt för dess försvar, och att hverken Danmark eller Sverge-Norge någonsin kunna fiona sig i att Syd-Jutlande hamnar och ön Als komma i Tysklands händer. Des sista hitkomna numret af Frank furtbiadet I Europe innehåller under rubriken Communications och med öfverskrift En skandinavisk monarki en artikel af följande innehåll: De händelser, som nu föregå på Eiderns sirand och för hvilka hela Europas folk och regeringar intressera sig med olika förboppningar och farbågor — dessa händelser bafva nu helt oförmodadt ur glömekans och likgiltighetens sköte framkallat förslaget om en skandinavisk monarki. Idena att bilda en skandinavisk monarki har gom bekent redan i flera år varit å bare,