Aftonbladet – 19 februari 1864, sida 1

REST i j SUISPSO ME YVAVIIGL, MUNEDFroOgatlan D:0 9. STOCKHOLM den 19 Febr. Dagens stora nyhet är den genom flera telegrammer ingångna underrättelsen, att tyska trupper ryckt in öfver Judands gräns. Det heter visserligen i telegrammerna att de gått öfver Kongeån; men detta är otvifelakUgt ett misstag, som kommer sig deraf, att man är så van attiallmänhet beteckna Kongeän såsom gränsen mellan Syd Jutland och Nord-Jutland. Nämnde å utgör också verkligen gränsen på en mycket läng sträckning; men lävgst i öeter är det Koldingån som utgör gränsen och det är otvitvelaktigt öf:ver denna, som tyskarne nu gått, då man vet, att de ryckt an från Haderslev och då ett telegram nämver de vid Koldingån liggande orterna Eistrup och Paaby såsom det ställe der gränsfloden blifvit öfvergånen. Förmodligen har Kolding varit besatt af en pågorlunda stark dansk trupp och tyskarne ha icke vågat forcera denna stad, hvars avenyer härdnackadt och med stor fördel kupna försvaras, såsom ock skedde genom en liten trupp af Ryes brigad den 110 April 1849. Tyskarne ha i stället velat manövrera bort danskarne ur Kolding och derföre gått öfver Koldingån ett stycke vesterut, just på det ställe der general Rye i det större slaget vid Kolding den 23 April 1849 gick öfver för att tournera den tyska styrka, som då höll Kolding besatt. Säkerligen får man nu snart höra talas om någon fäktning, antingen vid Almindepositionen å Vei!evägen eller vid Gudsöpasset på vägen till Fredericia. Bituationen måste nu vara fullkomligt klar äfven för dem, som, för att skyla en egen overksamhet och lumpna politik, haft ett intresse i att icke se hvad som eljest legat ganska klart för allas ögon. Exekutionen i Holstein var ingen verklig förbundsexekution; den var en på listigt sätt företagen ockupation, som, efier hvad klara fakta sedermera tillräckligt ådagalagt, gått ut på att stödja fingerad. dynastiska anspråk; men man har sett igenom fingrarne med allt och tröstat sitt politiska samvete med, att det ändock kunde kallas en förbundsexekution. Ockupationen af Slesvig, det insåg ju redan från början hela verlden, var ingenting annat än en mot folkrätten helt och hållet stridande fieodtlig invasion: man har icke för skams skull kunnat tiga stilla vid en sådan, rätt och traktater under fötterna trampande handling; mao har protesterat emot densamma; men man har sökt i någon män breda ett skynke öfver sin ömkliga overksamhet genom att ändock låtsa som om man kunde inbilla sig sjelf och andre, alt denna fiendtliga invasion, som redan framkallat så häftiga drabbniogar och kostat så mycket blod, ändå icke precist kunde kallas ett krig, utan på sätt uch vis kunde betraktas såsom en för ett visst bestämdt och begränsadt syftemål företagen ockupation. Det återstår att se, huruvida det finns ringaste möjlighet att påhitta något svepskäl, huru ohällbart och lumpet som helst, genom hvilket man skulle kuaona fördölja att det tyska inbrottet i Jutland är krig och ingenting annat, ett krig som söndersliter alla slags aftal, förbindelser, löften och förklaringar mellan de kämpande partierna, ett krig, I hvilket den segrande kan taga och fordra hvad som helst, ett krig, som omedelbart botar hela Danmark existens. Dä det telegram, som lemnat 088 bekräftelse på ifrågavarande nyhet, först vid middagstiden kommit oss tillhanda, hinna vi icke i dag utförligare orda om det läge, i hvilket sakerna nu kommit, och om den ställniog, i hvilken Sverge Norge ou befinna sig. Då vi taga för afgjordt, att officiell telegrafunderrättelse ingått till värt kabioett om inbrottet i Nord-Jutland, vänta vi också att redan i afton tå i det officiella bladet se någon lugnande antydning derom, att regerin.en klert fattar det närvarande ögonblickets stora vigt och betydelse, att hon icke anser oss ha sjunkit så djupt och så totalt förlorat all kraft och hvarje anspråk på ett ioflytande, att vi måste blicka omkring oss till höger och venster för att kunoa läsa i andra makters ögon, om det är lämpligt att vi fullgöra våra egna pligter och beskydda våra egna intressen, att hon inser, att vi ha en alldeles sjelfständig och oberoende nationalära, som vi icke hafva råd att förspilla, äfven om andra i materiel mätto rikare nationer skulle anse eig ha råd dertill.