kandidaterne C. Leth, O. Kalkar och F. Zeuthen (soldater) och studenten Abrahams (löjtnant) hafva varit i elden, men äro oskadade. Om herredsfogden, justitierådet. Blauenfelt, som är en mycket aktad man, och hvars öde väckt allmänt deltagande, berättas i ett bref från sydligaste Slesvig den 7 Februari: Hvad som verkligen har händt det olyckliga justitierådet är följande: En afton satt han sitt rum. Plötsligen störtade preussiska soldater in, grepo honom cch förde honom med sig. Det gick med sådan hastighet, att hans son knappast fick tid att kasta åt nonom en mössa. Hvad den i tidningarne omtalade misshandlingen angår, är det mycset troligt att hvad derom berättats är sannt. Det är upprorspartiets verk. Jag skref för ett var veckor sedan om proskriptionslistorna i lendsborg, och nu ha vi bevis för dem. Blauntelt lärer haft underrättelse derom och annält sakea för ministeriet och för detta är an ett offer. Att han skulle fört österrikika och preussiska trupper emot hvarandra ir icke sanning. Man berättar hvarjehenda ohyggliga saker denna historia; om natten stod han bunlen vid en krog och led förfärligt af köld, ills en gumma skaffade honom ett hästtäcke. lans familj har flyktat genom Holstein till Cöpenhamn. Enligt säkra underrättelser har han blifvit örd till Spandaus fästning och skall vara lömd att skjutas. Ett telegram till en Hamburgtidning af len I berättar att Dannevirkes raserande ar besluten och att man redan gjort början ned de tagna kanonernas bortförande.