Aftonbladet – 17 februari 1864, sida 2

Man har icke sällan på våra t.atrar sett John Bull personifierad såsom en rik och däst grossör, hvilken, då det blir fråga om att göra något för någon annan, rycker på axlarne och förklarar, att han icke lägger gig i saken, emedan det — kostar pengar. Det lider intet tvifvel att den engelska politiken vid mångfaldiga tillfällen gifvit fog till denna beskyllning för krass egoism, hvilken ligger i en sådan framställning af John Bull som den nyssnämnda ; men knappast skulle man väntat att finna denna den engelska politikens ledande tanke så ohöljdt uttalad, som det sker i den engelska pressens hufvudorgan, the Times, med anledning at adressdebatten i parlamentet. Oppositionen hade förebrått regeringen för det dess politik bragt det derhän, att England nu stod isoleradt, utan någon enda vän. Times tager regeringens parti och utbrister: Men är denna ställning, för så vidt oss sjelfva angår, någonting att sörja öfver? Då man hade att välja mellan isolering och krig — och det gällde bokstefligen ingenting mindre — var icke då isolering att föredraga? Deri ligger visserligen icke Pnågot mycket ärofullt, men deremot mycken försigtighet och verklig klokhet. Vi Pha kommit derhän, att vi betrakta krig såsom ett förfärligt ondt, för hvilket man Pbör blottställa sig endast af den mest oundvikliga nödvändighet, och det antages Pderföre, kanske med allt för mycken tillPförsigt, att ingenting kan förmå 0ss att öfvergifva sparsamhetens och fredens bana. Vi fa emellertid, allt detta oaktadt, för ingen del frisagt oss från våra europeiska förpligtelser eller afstått från vår rätt att ha ett ord med i de europeiska frågorna, och derför träda vi emellan, men endast med moralisk kraft. I en sådan politik ligger ingenting stort, lysande eller fängslande, men erfarenheten har lärt oss, att en mer sjelfuppoffrande och bländande po