Aftonbladet – 17 februari 1864, sida 2

nännens kejsare. Vi anföra med flit icke zonungen af Preussen; man vet med hvilen lätthet han tillåter sig dylika små oformigheter. Men om det ej längre finnes domare i Berlin, så finns det ännu kamrar i Danmark. ? Efter att ha vieat huru en intervention från Frankrikes sida skulle leda till ett euro peiskt krig, huru Englands uppträdande till Danmarks förmån kunnat lokalisera kriget, fortsätter artikelförfattaren sålunda: Det var sålunda icke Frankrike, som det nyss tillkom eller som det ännu tillkommer att taga det förkrossade Danmarks sak om händer. England hade ordat så mycket i denna sak, att det väl för denna gång tillkom det att handla; och det är dess fel om konungen af Danmark i detta ögonblick äfventyrar att förlora icke blott en provins utan sin krona. Cristian IX, en i ordets fulla bemärkelse ny konung, tvingas mer än någon annan att söka vara en nationel monark. De rop, som vid hans återkomst till Köpenhamn höjdes, ha säkert ej kunnat undgå hans öra, ronen lefve Carl XV1IS SMen Carl XV, det är ingen annan än konuogen af Sverge. Och det är icke första gången som frågan om en skandinavisk monarki förekommer, oeh den framställer sig i detta ögonblick under nya och vida allvarsammare förhållanden. I Danmark tinnes ett talrikt och populärt parti, som serna ville uppoffra Holstein för att få behålla HBidern till riksgräns. Holstein, ett rent tyskt land är för Danmark en ohelsosam utväxt, ungefär som Venetien för Österrike; med den skilnaden likväl, att Österrike i och med Venetien behåller för sig öppen en port till Italien, under det att Skandinavien deremot icke har den ringaste åtrå att uppsluka Tyskland. Många danskar skulle derföre vara färdiga att upplåta den tyska provinsen, men emot vilkor att fullständigt med sig få förena den danska. Men den exekution, som nu verkstälts sf Preussen och Österrike lemnar ej rum för en sådan uppgörelse. Om båda hertigdömena skulle ryckas ifrån Danmark, så blefve danska monarkiens integritet ej annat än ett tomt ord. Ett vittnesbörd derom, med hvilken spänd uppmärksamhet man äfven i Italien följer tilldragelserna i Danmark och huru färdig man är att begagna omständigheterna till ett krigiskt uppträdande, lemnar följande yttrande af Independance Belges väl under rättade och försigtige korrespondent i Turin: 4Sinnesstämningen är nu sådan i Iialien, att regeringen — ehuru med undvikande af allt som kunde ega karakteren af en utmaning — beslutit begagna första gynnsamma tillfälle till fulländandet af halföns enhet. Om sålunda andra makter intervenerade i Danmark, så skulle Italien, i trots af sina finansers t(ilistånd, begynna kampen emot Österrike. Om blott Sverge ensamt deltog i danska kriget, så vore detta en tillräcklig bevekelsegrund för Italien att mobilisera 250,000 man på Minciostranden, samt öfverlemna åt nationalgardet omsorgen att vidmakthålla ordningen i de neapolitanska rovinserna. — Åtskilliga tecken gifva vid handen, att grefve Pasolini från Paris medfört den försäkran, att man under vissa gifna omständigheter icke skulle ogerna se ltalien börja krig emot Österrike. De planer, som man här på högsta ort hyser äro ej mera för någon en hemlighet; Öpinione har mnyligen utan tvekan yttrat sig derom. Allt hvad man här fruktar är blott, att danskarne icke hålla stånd åtminstone tre eller fyra veckor.