Aftonbladet – 16 februari 1864, sida 3

verDelalet nuts nar up Jor YcnaecnR am en verklig träffning, för att icke säga ett slag, har egt rum vid Bustrup den 3:dje Februari. — Allt hvad man härom erfarit från öfverkommandot inskränker sig till följande lakoniska rapport, daterad Slesvig d. 3 Febr. kl. 11.40 på aftonen: En österrikisk brigad, bestående af alla vapen, ryckte i dag (onsdag) fram från Breckendorf mot centerns högra flygel och kastade der tillbaka våra förposter, så att dessa i afton stå något tillbakadragna. Detta ingaf den föreställningen att det icke hade varit annat än en obetydlig skottvexling, en liten förpostaffär utan synnerligt resultat. Berättelserna i de tyska tidningarne visa dock fullkomligt att träffoingen vid Bustrup var skarpere och blodigare än någon ef Dyppelträffningarne i förra kriget och att den kan ställas i jemnbredd med slagen vid Slesvig och Kolding. Fältmarskalkslöjtnanten Gondrecourts officiella rapport innehåller nemligen att ensamt brigaden Gondrecourt hade vid Bustrup förlorat 187 döda 302 sårade (hvaribland troligen blott de svårt sårade äro upptagna). Af officerare uppgifves 9 vara aöda och 19 sårade; bland dessa 28 äro ej mwindre än 10 öfverstar och öfverstelöjtnanter. En korrespondent till Hamb. Nachr.? uppgifver till och med österrikiska förlusten till 200 döda. Hur allvarsam affären var synes äfven af den vigt man i Wien fästat dervid, der man nästan tyckes ha ansett den som en upprättelse för Magenta och Solferino. :Wrangel har inrapporterat den till kejsar Frans osef som en lysande vapenbragd, kommenderande generalen grefve Gondrecourt har ?med anledning af sitt personliga förhållande och dagens lyckliga resultet? blifvit föreslagen att erhålla Maria Theresieorden, och österrikiska riksrådets underhus har, på dr Giskras förslag, meddelat hären ett högtidligt uttryck af sin beundran och j tackeamhet, en demonstration, som herrehuj set sedermera förenat sig i. För Danmark är det icke liten ära att en stormakt såsom Österrike gör så mycket väsen öfver att hafva mätt sig med dess lilla här i en träffning, som när allt kommer omkring ändock måste anses för oafgjord. Om träffningen vid Bustrup skrifves från österrikiska högqvarteret till Hamb. Nachrichten?: Den 3 Februari kl. VY, 10 på morgonen utryckte brigaden Gondrecourt Binstorf vid Wittersö för att intåga byarna Jagel, Övre Selk och Nedre Selk samt framen förposter mot Wedelspang, medan på högra sidan brigaden Thomas marcherade emot Geltorf och samtidigt den preusgsiska gardesdivisionen, som stod under baron von Gablenz befäl och som sedan den 2 Febr. hade legat i läger i Krop och Stora Reide samt samma er hade utan framgång haft en kavallerifäktning vid Lilla Reide, ryckte fram öfver sin ställning från Lilla Reide mot Friedrichs Haide. Sådan var anfallsplanen. Hufvudträffningen hade bri-gaden Gondrecourt, hvilken kl. 11 koncentrerade eig vid Stente Mölle och derifrån ryckte fram mot Store-Breckendorf. Det 18:de jägarregementet, en afdelning Lichtensteinska husarer, 2 artilleripjeser och en pionierafdelning utgjurde avantgardet, medan regementena Martini och König von Preuseen? samt 3 batterier utgjorde kärnan och ett kompani af regementet Martini arriörgerdet. Norrom Breckendorf beordrades öfverste Benedek att skicka en bataljon ät venster till byn Lottorf; han valde dertill första bataljonen under öfverstelöjtnanten grefve Pettiog. Andra bataljonen följde efter på den väg som leder från StoreBreckendorf till Övre Selk, i förening meå andra bataljonen af regementet Martini, 18:de jägarbataljonen, och 1:sta bataljonen af Martini. 1:eta bataljonen af regementet n:r 34 fann Lottorf obesatt och passerade derefter sydslesvigska jernbanan, äfvensom det träsk, hvarigenom den går, ryckande fram mot Jagel. Föret i närheten af Jagel mötte bataljonen fiendtlig eld från bangården i Övre Selk, medan vid passagen öfver jernbanan blott spridda gevärskulor oroade bataljonen. Byn Jagel var besatt af 2 bataljoner af danska 21:sta regementet, som just höll på att aflösa sina förposter och tycktes alldeles icke ana något anfall. Här uppstod nu en mycket het strid om byn Jagel, som fienden på det tappraste försvarade från hus till hus; men då han ej fick vågot understöd, med undantag af det fältbatteri, som körde upp vid Övre-Selks banård, så måste han slutligen retirera bakom örskaneningarne vid Klosterbro. Den detacherade bataljonen hade således utfört sitt uppdreg, tyvärr med stora uppoffringar. — orrespondenten nämner nu åtskilliga officerare som särdeles utmärkte sig, och bland dem regementschefen öfverste Benedek. som blef svårt sårad (her sedan aflidit). tEmellertid?, fortsärter han, hade 18:e jägarebataljonen och 1:a bataljonen af reg. Martini ryckt fram mellan Ovre-Selk och södra spetsen af Selkersö mot Kongshöi och byn Wedelspang. På Kongshör, vid chaussån till Slesvig, ligger en dansk skans, gom var besatt med positionsartilleri och en dansk jäj arbataljon, medan i Wedelspang stod en infanteribataljon och en fältpjes var uppkörd mellav byn och skansen. Men i trots af den häftiga shrapnelselden stormade 18:de jägarbataljonen och 2:dra bataljonen af 34:de regementet från venstra sidan, medan ge Martini och en del utaf andra bataljonen af regementet konungen af Preussen? drefvo ut flenden från Wedelspang och i förening trängde fram mot skansen, som de dock ej lyckades taga efter den förlust de hade lidit. Två fanor och en fiendtlig ortilleripjes som anträffades öfvergifven på vägen ti Wedelspang, voro de tyvärr dyrköpta trofeerna. Alla tyska berättelser om striden äro ense om att gifva danskarnes tapperhet det största erkännande. Om striden vid Oversö innebåller en officiel depesch från det österrikiska högqvarteret i Lotterf till Wien den 6 Februsri: Husarer och artilleri började under fält mörskalklöjtnant Gablenz befäl förföljandet af den flyende danska armåen och fortestte det till Oversö, 17, mil söder om Flensborg vid stora landsvägen mellan denna stad och Slesvig. Vid Oversö levererade