Aftonbladet – 16 februari 1864, sida 2

nom att afstå från sin första plan att aktivt uppträda mot Rosas politiska fördomar och öfvergå till blotta defensiven? Detta var mer än han skulle kuvwnat förklara — han var knappast sjelf medveten om denna förän driog. Man mottager ofta intryck och mo: difierar sina åsigter derefter, utan att man fullt är medveten derom. Det är för öfrigt icke osannolikt att en klok karl, sådan som Vincenzo, efter sex månaders äktenskap hade kommit till insigt af Rosas otillgän lighet för nya ider, och att han instinktlikt skyggade för möjligheten att skada sin öfver förväntan Jyckliga ställning genom att söka pätruga henne några sådana. Härtill kom mer att hans tid till att gilva enskild undervisning var i hög grad inskränkt; han såg sin hustra mycket mindre nu än vid någon föregående tidpunkt. Från tio på morgonen till fyra på eftermiddagen var han på sin embetsbyrå, och på aftonen hade de o!ta främmande, och då detta icke var fallet, hade han mater:alerna för sin enskilda rapport att samla och ordna. Hvilka orsakerna härtill kunde vara, så mycket är sä kert, att Vincenzo icke längre praktiskt fullföljde sin med så mycken värma omfattade plan att mellan honom och hans hustru skapa en gemenskap i åsigter rörande vissa hufvudpunkter. Måhända hade äfven ledsnaden häröfver blifvit något neutraliserad genom en annan sviken förhoppning; denna härledde sig från en öfvertygelse som han nu icke längre kunde motstå, nemligen att hans hustrus natur saknade hvarje gnista af passion. Att hon äl skade bonom så mycket som hon var i stånd att älska, derom hyste han icke det ringaste tvifvel; men detta mycket var allt för litet för hans eldiga själs lidelsefulla anspråk. Samma jemna panna och lugna leende hel