Aftonbladet – 15 februari 1864, sida 2

Du säger nu precis hvad jag sade d jag kom hit för ett och ett halft år sedan Sedan du varit här i tolf månader skall du kom ihåg mina ord, sjunga samma visa son jag nu gör.4 Signora Candias mottagande af Ambrogit var artigt, om också icke bhjertligt. Han uniform och minnet aft huru och hvarför har och hennes man hade blifvit så förtrogut vänner voro icke nägon synnerlig rekom mendation till hennes ynnest. I den ensligt och indragna ställning hon för närvarande befann sig, var det dock onekligen en lätt. nad för benne att träffa en af sina lande. män och dertill en lifhg, konnig och inta. gande man. Ambrogio hade icke förr hört talas om svårigheten med den blifvande bostaden, förrän han erbjöd den unga frun sin tjenet, ehuru, tillade han, med klent hopp att finna någon som kunde anstå henne. En möblerad våniog i den stil och med det läge hon övskade vore nästan lika svär att få tag uti som en vinst på lotteriet. Det var efterfrågan som skapade tillgång, och i Chambery fanns ingen efterfrågan efter sådant. Turisterna uppehöllo sig sällan någon lävgre tid i Chambery, och när de gjorde det, bodde de alltid i ett eller annat af hotellerna. De enda, som voro i behof af egna boningar, voro piemontesiska office rare och embetsmän, och dessa fingo nöja sig med vida mindre beqvämligheter än signoran önskade. På små och billiga vå ningar var det ingen brist. Ambrogios förutsägelser slogo endast allt för väl in. Efter fyrtioåtta timmars förlopp kom han till intendenzan och berättade för Vinpenzo huru han hade misslyckats i sina försök. Min bäste vän, slöt han, du måste aniogen betydligt slå af dina pretentiouer eller yckså afstå från all tanke på att bo i sta. !