Aftonbladet – 15 februari 1864, sida 2

aJa, och du en avvocsato och en Consig Iliere dIntendenza4, inföll Ambrogio. Ja, och än mera, en gilt manX, sade Vincenzo, skrattande; och den lyckligaste och stoltaste bland äkta män. Det är en fullständig roman, min vän. Du måste komma och låta presentera dig för min hustru. Vill du äta middag med 033 i dag klockan gsex? Vi bo på hötel de IEurope. Men säg mig, hur mår din fear?4 Jo, gudskelof, han är lika stark och frisk som någonsin, geomälde Ambrogio; och till på köpet mycket vöjd och belåten med sin gunstig junker till son. Trogen sina ord lemnade han mig fritt att bli soldat om jag ville så snart min konskriptionstid var ione. Jag gjorde det, och jag ångrar det inte. Den dag jag vinner mina epåletter — och om vi, efter hvad ryktet säger, inom kort få krig, så skall jag förvärfva mig dem eller dö — den dag jag förtjenar dem och får vända ryggen åt detta ställe, återstår mig iogenting att önska. örvånad öfver hans sista anmärkning, sade Vincenzo: SJag trodde att Chambery räknades bland de trefligaste garnisonsstäderna. Ja, förmodligen tycka fransmäntgen såt, svarade Ambrogio; men inte en verklig piemontesare. Stadsfolket betraktar alla dem, som komma från andra sidan af berget, och isyonerhet oss soldater, ungefär på samma sätt som vi göra med österrikarne. De, som inte äro codini — och dessa bilda majoriteten — äro röda republikaner; och bådas sympatier vända sig mot fransmännen. Nå ja, vi kunna just inte undra så myc-; ket på det, då vi påminna oss deras geografiska läge och deras språk, anmärkte Vincevzo; emellertid hoppas jag dock att det; ligger någon öfverdrift i ditt påstäevde.