Aftonbladet – 13 februari 1864, sida 3

Jeg ber om ursäkt, sade Vincenzo; jag tog mig en lång promenad och glömde mig alldeles.s Men man får inte glömma sig4, sade hen advokates. Orden uttalades alltför ekarpt. för att man skulle kennat taga dem blot såsom en tillrättavisning för Vincenzos brist på punktlighet. Den unge mannen kastade en blick på ta. laren och märkte ett ban såg helt barsk och uppbragt ut. Derefter såg ban på Rosa; bennes ögon voro röda. Tystoaden under måltiden afbröts endast af nägon hvardeglig anmärkning af fadern till dottern, eller af dottern till fadern. Ingen af dem telade ett enda ord till Vincenzo. Vid deserten, sedan tjenarne hade lemnat rummet, vände sig herr advokaten till Vincenzo och sade i ein strängaste ion och med ein förnämaste min: Jag har uppgjort med Rosa rörande dagen för er afreea. Ni resa den andra Beptember, det är: alldeles tillräckligt tidigt. Rosa är en alltför förståndig flicka för att inte underkasta sig de vilkor som uppgjordes oss emellan vid tiden för hennes giltermål. Att hon känner sig litet nedslagen är helt naturligt och gör hennes hjerta all heder. Da hade således hvarken någon rättighet eller något skäl att behandla henne med härdhet. Har jeg varit hård emot henne? frågade Vincenzo. Anklagar hon mig för att jeg varit det? I det bär ögonblicket har du endast att pöra med mig, och inte med henneX, inföll herr advokaten häftigt. Hör hvad jag har att säga dig. Då jag säger att du varit sträng emot henne, säger jag endast hvad ag vet vara ett faktum. Unga fruntimmer bruka inte gråta sina ögon röda för att man smeker dem och rättar sig efter deras önek ningar. Jag upprepar det ännu en gång, iu hade orätt utiatt komma henne att gråta; åt det bli sista gången. Kom ihåg vår öfserenskommelse: om du någonsin skulle kosta henne en tär :