Aftonbladet – 13 februari 1864, sida 2

stiga, hennes Jynne så förij isande som denne dag. De åkte ull villa Ålbizzi, odödlig genom Galileos vistande derstädes; och på de ras återfärd hem yrkade Rosa på att de skulle gå in i kyrkan Santa Crace. Det var i sjelfva verket hon som tog initiativet tili alla deras besök i gallerier eller offentliga byggnader under åStersteden af deras vistsr.de i Florenz. Rosas goda lynve svek henne icke ett enda ögonblick; äfven de månge obehagligheterna under deras återresa mer hyrvagn, det qväfvande dammet på vägarne. eller de plötsliga oväder, som vållade uppskof i deras resa, funno henne lika jem: och glod till iynnet. Vincenzo var allt för lycshg för att känna någon synnerligt djur: saknad. Hans esällhets bägare var så full. att den droppe galla, gom fallit deri genon misslyckandet ar hans plan att uppfostre Rosa, dränktes i dess ljufhet. Kort sagdt Vincenzo njöt af det rärverande, och hop pades det bästa för framtiden. Utan att stanna på något ställe, med undantag af några timmar i Turin, just til! räckbgt länge för att tilläta Vincenzo gör: Onofrio ett hastigt besök och efläcga er kort visit hos rainistern, anände de till palatset i början af den försia veckan af Juli Sålunda hade deras bröllopstur icke räckt mer än sju veckor. Vi lemna åt läsaren att föreställa sig värman i det välkommen, som det ung paret rönte från alla edor. Hvad herr advokaten beträffsde, tröttnade han aldrig att beundra sin dotter, eller att göra upptöcker i afseende på förbättringen i hennes säl ich utseende. Ätven Vincenzo fick en hel op komplimenter för sitt utseende, så start och manlig den gossen blifvit — och så run sedan! Detta foktum påminde herr idvokaten den unge skälmens fälttåg med paden. Ha, ha, halt och den gamle heen krattade så att hans sidor värkte. Barnaby prang i förtjust distraktion oupphörligen ut ich in genom rummet och körde hutvudet alli och alia. alldeles som en tjur. Tr