Aftonbladet – 13 februari 1864, sida 2

— Söndrums socksemän i Halland hafva flera år varit i gräl med sin skollärare, och sistl. höst beskyllde de honom bland annat för att bafra spisat ekollon i en skog så länge som förrådet räckte. Nu säger Halmstadsbladets brefskrifvare på stället, att ollonätandet var en drift med skolrådet och att de, som dömt skolläraren, lungerat både såsom angifvare, åklagsre, vittnen och domare. Brefskrifvaren, hvilken, såsom det tyckes, med skäl tager skollärarens parti, yttrar bland annat: Btt bör icke förtigas: hvarken skolan eller läraren hafva åtnjutit den förmån och uppmärksamhet, de haft skälig rätt att fordra af vederbörande; — derat skolans usla tillstånd. Hvarje häst är sådan, som han hålles?. En skola, som efter 20 års tillvaro, icke eger skolbus, utan förlägges i dagliga stugor blend husets folk och dess störsnde hvardsgsgöromål; — en skola, som efter så lång tid icke eger något slags inventarier, hvarken läsböcker, tabeller, räknetaflor etc. eller bänkar, bord och dylikt; — der skolstyrelsen är på papperet, men ej i skolan; — der barnen ha frihet att komma till skolan eller vara derifrån ; — en skola, der läraren, i brist på hus samt boningsrum vid skolstationerna, måste i hurudant väder och väglag som helst gå en half mil (derötver och under) hvarje qväll och morgon för att få nattherberge i sin hyrda bostad; — der läraren på allt sätt motarbetas och nedtryckes. Vi hemställa till kännare, om en sådan skola ens ken få namn af skola, En lärare med bästa vilja i verl den skall icke kunna uträtta något väsentligt i en så iiserabel inrältning.