Aftonbladet – 12 februari 1864, sida 3

nande blef den 30 Januari till riksständen utdelad. Uti inledningen heter det: Emedan de om boktryckerier och bokhandel i Finland gällande författningar ansetts i flera delar påkalla ändring och omarbetning, har H. K. M. i sådant afseende vidtagit förfoganden, hvilka föranledt till uppgörande af förslag till förordning angående tryckfrihet i Finland och om vilkoren för dess begagnande, samt, såvida åtskilligt af hvad sagde förslag innehåller beror af begge statsmakternas godkännande, anbefallt att den föreslagna förordningen i ämnet skall landets nu församlade ständer till pröfning föreläggas; och är H. K. M:s nådiga vilja att nämnde författning, såframt densamma af ständerna i oförändradt skick antages, eller de ändringar och tillägg deri, hvilka af ständerna till äfventyrs föreslås. af H. M. till alla delar godkännas, skall blifva gällande intill nästinfallande landtdags slut till den kraft, som tillkommer öfrig af monark -och ständer stiftad allmän lag, hvaremot, i annat fall, förslaget till hela dess vidd kommer att förfalla och nu gällande pressförfattningar skola än framgent tillsvidare lända till efterrättelse. Propositionens första innehåller, att hvarje finsk medborgare skall ega rättighet att utan några af den offentliga makten i förväg lagda hinder i tryck yttra och inför allmänheten framlägga sina tankar i alla ämnen, hvilka kunna vara fö remål för menskligt vutande.s Den preventiva censuren blefve härigenom upphäfd, och de myndigheter och tjenstemän, som handhaft densamma, komme att försvinna. I stället skulle för uppsigten öfver Finlands pressangelägenheter i Helsingfors inrättas en vöfverstyrelse för pressärenderna, bestående af ordförande och två ledamöter. Ordföranden komme att tillförordnas af kejsaren, på anmälan af senatens plenum, som dervid eger fästa afseende icke blott på ådagalagd embetsmannaduglighet, utan äfven cch hufvudsakligen på innehbafvande högre litterär bildning. Dock må ej någon af senatens ledamöter ti!l ordförande i öfverstyrelsen utses. Ledamöterna tillförordnas på ordförandens förslag af senatens plenum. Den föreslagna tryckfrihetsförordningens föreskrifter komme att gälla icke blott för alla inom Finland på finska eller svenska språken utkom: mande -tryckskrifter, litografier, kartor, musiknoter, planscher med eller utan ord, m. m. d. utan ätven för oftentligt uppförda skådespel på finska och svenska språken. Men angående skrifter på främmande språk, författade i Finland samt utländskt trycks spridning i landet, äfvensom skådespel, hvilka å främmande språk i Finland offentligen uppföras, är särskildt stadgadt. Häraf torde den slutsats kunna dragas, att censuren skall komma att qvarstå för utländska tid-ningar och skrifter, som till Finland införas. Propositionens bestämningar äro icke tillämplige ä tryckalster, innan det offentligen utstälts eller kommit i annans hand än boktryckarens eller förläggarens, eller på skådespel, kom ej är tryckt, förrän det blifvit uppfördt. Hvad som stadgas angående författare gäller äfven öfversättare af utländsk mans arbete. Den som vill utgifva skrift åligger, ehvad han önskar vara okänd eller ej, att före utgifvandet till boktryckaren aflemna egenhändigt och af två vittnen bestyrkt erkännande att han för skriften ikläder sig författareansvar. I Helsingfors Tidningars veckoöfversigt den 29 Januari läses bland annat: Myntregleringen, hypoteksföreningen, banken: och ståndens yttranden öfver dessa — se der de frågor, som de sista veckorna sysselsatt hvarje tänkande i Heisingfors. Det torde inom hela vårt land, ifrån Torneå till Hangöudd, icke gifvas mer än en enda åsigt derom, att Finland i: alseende å sitt myntväsende bör lösgöras från beroendet af de Tyska finanserna. Men huru detta bör ske, derom hafva åsigterna kämpat för och mot, med en ifver och värme som denna vigtiga fråga fordrat. Gerna viker dervid den. enskilda öfvertygelsen, om blott det stora målet. vinnes, och vinnes med säkerhet. En för Helsingfors och den dramatiska konsten betydelsefull sammankomst var teaterhusbolagets. Den: sorgliga ruinens öde är afgjordt, och vi få igen denna mäktiga väckelse för konsten. Man har. sagt, att den tjenar endast till ett enskildt nöje för Helsinforsaren, att denna teater icke är nationel. Är det då omöjligt att der uppföra äfven finska stycken? Är då Daniel Hjort, ehuru icke skrifvet på finska, alldeles utan betydelse för den rent nationella känslan? Man mäste ihägkomma, att fröet behöfver en jordmån, ur hvi ken växten skall spira fram. Man mäste likväl medgilva, att denna teater först då blir fullt nationel, när den talar nationens språk. Arkadiateaterns representationer hafva fortfarande fulla hus och — ytterligt tystlåtna recensenter. Helt annorlunda florerar konsten i Wiborg. Nielitz teatertrupp sjunger öronen fulla både hos recensenter och troligtvis äfven åhörare. Och uppe i den höga norden, i Uleåborg, söker hr Novander, med en trupp af 17 personer, att röra mångens af den starka kölden halft förfrasna hjerta. Vi kunna ei alldeles förbigå den fest, som ett antal af omkring 50 bönder i Wederlaks den 3 Januari höll för sin representant vid landtdagen Erik Klami. De uttalade sin glädje öfver landtdagens verksamhet och särskildt sin tillfredsställelse öfver deras egen representant. Fester af detta slag inom allmogen hafva större betydelse än man kunde tro. De uppehålla och utveckla intresset för alla landets allmänna frågor, och uppmuntra till nyttig verksamhet äfven för kommunerna. . Godsmagasinet vid jernbanstationen i Tavastehus har nedbrunnit. När stationsvakten den 31 Januari kl. 3 på morgonen observerade eld derstädes, hade den redan gripit så omkring sig att endast en godsvagn samt något litet gods lärer hunnit räddas. Fem vagnar lära brunnit upp. Man tycka des cernera elden så att den icke spridde sig till öfriga byggnader. FRANKRIKE. ngen skall lagstiftande um LÅladb anvnm 3 tunna UTRIKDS FINLAND. Den kejserliga propositionen till Finlands ständer om förordning angående tryckfrihet i Finland och om vilkoren för dess begag