Aftonbladet – 9 februari 1864, sida 3

t j vänner samtalade om hvad som skett, om nide åtegna förbindelserna, de gifna löften: tioch de svikna förhboppn.ngarna, öfverväldi -1gades hat till den grad af sin vrede, at han förskräckte de närvarande. Emellertic tror jag ej hvad som nyligen ätepridts isa longerna i Wien, nemligen att Garibald ämnar offentliggöra bref, som äro kompro metterande för Cavours minne och för Victo Emanuel. Man glömmer att Garibaldi, trot: sin harm mot de män, som inneha makten i sitt hjerta bär en uppriktig vänskap föj kopoungen, som så kraftigt bistått den ita lienska revolutionen. Man kan för öfrigt icke göra sig ett begrepp om det förtal och prat, fom inom de laristokratiska kretsarna 1 Wien utspridas om de liberala i Italien och framför allt om Garibaldi. Så t. ex. har man mycket roligt åt anekdoten om åsnorna. Garibaldi, Isom slagit sig på åkerbruk, skall ha för Iskaffat sig ett dussin åsnor, på hvilka han roar sig med att rida omkring på ön. Han skall ha kallat dem Pius IX, Napoleon HI 0. 8, v. FEtt ef bans tidstördrif skall var att låta dem slåss med hvarandra o. 8. v. Jag tror ej ett ord af hela denna historia, som sannolikt är hopspunnen af några äf ventyrare i Florens eller Neapel. Mera allvarsemt är, att man i Wien blif vit mycket förtörnad öfver den not, som ut rikesministern i Turin, hr Visconti Venosta nyligen tiilsändt hr Nigra i Paris rörande kongressen i mindre skala. Den italienska ministern beklagar sig öfver den stora orättvisa, som år 1797 begicks i Campo Formio, då Venetien skänktes åt Österrike. Grefve Rechberg yttrade till hertigen af Grammont under ett samtal om denna italienska not: Såsom ni ser, vill man ej begitva sig till kongressen annat än med förbehåll, att de handlingar, som utgöra Europas allmänna rätt, på förhand upphäfvas, och för att säga sanningen, vill man utestänga 0ss. Allt detta bevisar, att situationen är mycket spänd i Europa och att, så framt ej en alldeles oförmodad och föga sannolik omkastning sker, kuona vi vara mycket närmare bil ett allmänt krig än till den konferens hvarom diplomatien drömmer. En stor skandal har förefailit i Petersburg. Den unge furst Galitzin, son till Rysslands fordna sändebud i Spanien och sonson till grefve Serge, kejsarrikets mest framstående man och egare at en förmögenr het af flera millioner, har mot sin familjs vilja gift sig med en äkta zigenerska, som i 20 års tid uppträdt på den ryska hufvud stadens caftes chantans. Denna zigenerska har blifvit furstinna enligt alla laga former. Det påstås, att det varit fråga om att skicka det unga äkta paret till Siberien. Jag vill berätta någonting från Ryssland, som är mera sorgligt och, såsom jag tror, hittills varit obekant, men är fullt tillförlitligt. Guvernören i Kiew har offentliggjort några af ryska regeringen beelutna åtgärder. Man skall ditsända grekisk-ryska nybyggare, åt hvilka man lemnar jord, som skall betalas genom årliga afbetalningar i 50 år. Man är sysselsatt med ett slags allmän mantals skrifning, hvari de brottsliga, de misstänkta och de oskyldiga polackarne skola uppfö ras. De brottsligas egendom skall konfiskeras och skänkas åt de embetsmän, som j: gjort sig väl förtjenta hos. regeringen eller t soldatenkor, hvilkas männer blifvit dödade af polackarne. De misstänktas egepdom skall beläggas med qvarstad och de få sälja den inom ett år, men betalning skall genast erläggas till ryska statskassa . Hvad de oskyldiga beträffar. visar man sig ojeket välvillig mot dem. Msn ämnar låta sälja deras egendom på administrativ väg, potabene inom 6 månader Penningarne skola utbetalas till dem, och de kunna lemna provinsen och begilva sig hvarthän de för zodt finna. Man har svårt att tro på så mycken orättvisa. I W:en bråkar man sin hjerna med att itfundera, hverföre herr Cadore, Frankriker förste legationssekreterare i Rom, skall förflyttas till en post midt i Tyskland. Man uppgilver Frankfurt, Stuttgart eller Baden. far Napoleon vill under nuvarande förnålianden der ha: en pålitlig och skicklig nan. Hertigen af Cadore är rätta mannen ör hopom, Han är f. d. offieer vid flottan, ar haft framgång i Tuilerierna och har wvancerat ovanligt hastigt. Förut har han arit anställd i Berlin och London. Napoeons fiender förklara rent ut, och det är ;ckså tydligt, att då han utnämner Cadore ill minister och förflyttar en så verksam, örlig och äregirig diplomat till stranden af then, har han ett syftemäål, hvarom man bom en icke aflägsen framtid skall bli uppyst. Det berättas, att två italienare skola ha tlifvit arresterade på den sista balen i Tuierierna, samt att de buro dolkar på sig. )m detta är sannt, måste man medgifva, tt Napoleons lif är mycket hotadt. Nylien lär man också ha arresterat flera unga nän, som omgåfvo kejsaren, då han åkte kridsko i Boulognerskogen. Mean måste part åter frigifva dem, men detta tyckes evisa, att det ej är godt att befinna sig i ejsarens väg. e sednaste arresteringarna i Warschau yckas ha varit föranledda af hos en fåvge inna förteckningar på sommansvurna. Man efriper ej, huru någon kan bära på sig ylika listor med fullt utskrifra namn. Poickarnes oförsigtighet har dock blifvit ett rdspråk. Vår börs är afundsjuk på det franska lået, hvars teckningssumma uppgår till nära yra milliarder. Men erfarna finansmän taga j dessa siffror på fullt allvar. De veta, att et är en spekulation. Man omtalar sub kriptioner, hvilka väcka löje genom sin öferdrift. Jag skall en annan gång återkomva till österrikiska finanserna, som alltid inesserat den europeiska allmänheten. Öm OA AK HD 0 FA mm mr LL Co BD ra DD MA DM MA AH OT ÖA BB O VR fjö E AMA br