Aftonbladet – 9 februari 1864, sida 3

Hajor Stjernsvärds klagomål hos Jastieombudsmannen. Det är temligen allmänt bekant att majoren och riddaren Stjernsvärd under den sednaste tiden, dels såsom kärende, dels ock såsom svarande part gifvit Sollentuna häradsrätt mycken sysselsättning, hvilket äfven framgick af det ovanliga förhållandet, att allenast hans mål icke allenast upptaga lika stort utrymme i nämnde häradsrätts dombok för sist hållna hösteting, utan äfven till antalet uppgår till lika stort belopp, som alla öfriga vid samma ting instämda mål. Men icke nog dermed. ajor Stjernsvärd regalerar äfven justitiekanslern oeh justitieombudsmannen med mycket stränga anklagelseskrifter, riktade dels mot domhafvanden i Sollentuna härad och dels mot ortens krovobetjening. Sålunda har nämnde mesjor ati ett den 2 sistl. Januari dateradt, till justitieombudemannen stäldt memorial yttrat, att å bemälte domhafvande, för i majorens tycke särdeles grofva förseelser, det strängaste momentet I 12 1 kap. rättegängsbalkent må tillämpas — d. v. 8. han skall straffas Xtill lif eller ära4. Majoren motiverar sitt yrkande sålunda: Tillförordnade fiskalen i Svea hofrätt, vice bäradshöfdingen, vice auditören, och här förordnade, med dag-aflöning försedda potarien i statsutskottet vid den förlidna, under pågående höstetiog (i Sollentuna härad) den 13 December afslutade riksdagen — hr E. Fischer, har nemligen den 21 Oktober, då mesjor Stjernsvärd uteblef från tinget i ett mot honom aphärgiggjordt brottmål (rörande majorens våldsbragder mot en af sina tjenare), fördristat sig, icke sllenast att ålägga hr Stjerosvärd personlig inställelse å den dag som för tingets afslutande framdeles blefve bestämd, utan (fullkomligt lagenligt) föreskrifvit att han genom kronobetjeningens försorg då skulle till rätten hemtas — ett föreläggande, som hr Stjerosvärd likviset anser uppenbart strida mot 78 riksdagsordniogen, enär hr Stjernsvärd satt på riddarhuset eller åtminstone dertill var berättigad. För tingets afslutande utsatte t. f. domhafvanden den 30 December; men dessförionan insjuknade t. f. domhafvanden, bvadan tinget måste upp ekjutas, hvarom han hade den artigheten att särskildt underrätta hr Btjernsvärd. I förstanförda begge omständigheter ser dock denne grava lagöfverträdelser, äfven derföre att t. f. domhafvanden före sitt insjuknande hade bort afsluta tinget. För dessa lagbrott är det som Xlagens strängaste straff yrkas å domhafvanden, eller i det minsta att han Små förklaras ovärdig att domarekallet utöfvas. Derjemte gaf hr Stjernsvärd justitieombudsmannen tillkänna, att han å den dag som målet skulle företagas, icke uten våldsåtgärd ämnade inställa pig, och icke, heller. under hvad påföljd som helst inför domstolen skzulle ingå i annat svaromål, än att protestera mot dess behörighet såsom domrtolX, hvarifrån hr Stjernsvärd dock visste att befria sig dymedelst att han höll sig undangömd i hufvudstaden: Emellertid — dels genom t. f. domhaf