på det ifrigaste föreslagit svenska kabinettet att, i förening med de icke-tyska makter, bytlkå undertecknat Londontraktaten, uppställa en af Eogland föreslagen identisk not såsom en demonstration emot Osterrike och Preussen, Uti denna not skulle en protest äfgifvas emot öfvergången af Eidern från de båda tyska makternas truppers sida, och Danmarks integritet påyrkas såsom en folk rättens fordran. Det skall snart bli kändt huruvida grefve Russell kommer att lyckas förmå de europeiska makterna att vidtaga denna gemensamma åtgärd. Svenska rege ringen har tillkännagifvit sin benägenhet att biträda förslzget, så framt det vinner under stöd af Frankrike och Ryssland. (!) Franska kabinettets inflytande visar sig omisskänneligt i denna förklaring. Frankrike anser icke ögonblicket gynnsamt att handla i förening med bundsförvandterna, och är af den mening, att ifall kejsar Napoleons kongresstför slag hade antagits af England, så skulle långt för detta en identisk not ha blitvit afgifven till de tyska kabinetterna. Vore svenska regeringen närmare bekant med kejsar Napoleons afsigter, så skulle den mähända uppiräda på ett mera bestämdt sätt, men den ovisshet, hvari den befinner sig i afseende på franska kabinettets politik, nöd ger den att bibehälla sin afvaktande hållBing.?